Webbredaktör
Sverige är ett land som länge och fortfarande lever på minnen av fornstora dagar. Nej, inte stormaktstiden utan folkhemsbygget. När en svensk befinner sig utomlands talar hen väl eller illa om hemlandet med frasen “you know Sweden is a socialist country?”. Det hen vill säga är att vi är lite speciella, att vi drog upp oss från jordstampade golv till en modernitet i världsklass i rekordfart. Ett väldigt jämlikt land där papporna drar barnvagn och alla lär sig ett instrument på kommunens räkning. Men också: Oj vad mycket skatt det betalas i DDR light!
Men nu har det gått ett tag. Om man förenklar grovt kan man argumentera för att vi levde i “socialist country” lika länge som vi sedan dess bott i privatiseringarnas och liberalismens tidevarv. 40 år av ena och 40 år av det andra – grovt hugget. En person i yngre medelåldern har inget minne av det gamla. Vilka vi är, vi som bor här, har förändrats. Men det är inte alla som har ställt om.
Det är bakgrunden. Var vill jag komma med det?
Saken är den att när det nu rasar en debatt om vad miljardären Martin Lorentzon egentligen har för skyldigheter att lösa ett av våra mest akuta samhällsproblem, barn som dödar barn i vuxnas regi, så är det en privat lösning som avkrävs. Du som uppenbarligen kan lösa saker och helt uppenbarligen har råd – gör något, kräver fotografen och influeraren Bingo Rimér i en gästkrönika i Breakit.
