En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-05-24 20:16Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/allt-fler-miljardarer-men-klyftorna-har-anda-inte-vuxit/DN DEBATTPublicerad 20:00DN DEBATT.Sverige har blivit allt rikare, men bilden av klyftorna är mer överraskande än debatten antyder. En ny databas över svenskars tillgångar och skulder visar att de privata förmögenheterna har tredubblats sedan millennieskiftet. Antalet miljardärer har femdubblats. Men: den relativa ojämlikheten har inte ökat. Tvärtom, skriver fyra nationalekonomer.Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevSverige står inför en ny ekonomisk verklighet. Oroliga globala marknader, diskussioner om beskattning av arbete och kapital, växande investeringsbehov i AI och framtidens välfärd gör ägandet i ekonomin till en central samhällsfråga. Samtidigt lyfts den svenska kapitalmarknaden allt oftare fram som en förebild i Europa.Men hur kapitalet faktiskt är fördelat har vi inte vetat på länge. När förmögenhetsskatten avskaffades 2007 upphörde också en viktig del av den löpande rapporteringen av individers tillgångar. Sedan dess har svensk förmögenhetsdebatt ofta byggt på en ofullständig bild av hur tillgångar och skulder är fördelade.I vår studie bygger vi därför en ny databas över hela den svenska befolkningens förmögenheter under åren 1999–2020. Den länkar samman register över fastigheter, aktieägande, pensionsrätter, inkomster och skulder med privata ägarregister och nationalräkenskapernas totaler. All information är anonymiserad.Resultaten visar först och främst att Sverige har blivit ett betydligt rikare land. De samlade privata förmögenhetsvärdena har tredubblats i reala termer sedan 1999. Ökningen syns inte bara i toppen. Medianförmögenheten, alltså den hos personen i mitten av fördelningen, har ökat fem gånger. Även mycket stora förmögenheter har blivit fler: antalet miljardärer, mätt i kronor, har femdubblats.Detta kan tyckas ge stöd åt bilden av snabbt växande klyftor. Men nästa resultat går i motsatt riktning. De vanligaste relativa måtten på förmögenhetsojämlikhet visar inte en ökning. Tvärtom har Ginikoefficienten för nettoförmögenhet fallit från 0,87 till 0,77. Den rikaste tiondelens andel av de samlade förmögenheterna minskar också, från 67 till 57 procent. Den rikaste tusendelens andel varierar mer och ökade under 2010-talet, men har för perioden som helhet varit relativt oförändrad.Fakta.Giniekoefficienten• Ginikoefficienten används som mått på fördelningen av inkomster eller förmögenheter i ett land.• Skalan går från 0 till 1, där den allra lägsta nivån betyder att alla individer har lika mycket och den allra högsta innebär att en enda individ har allt.• I praktiken hamnar alla länder någonstans däremellan.I den svenska debatten påstås ibland att Sveriges förmögenhetsojämlikhet är extremt hög i internationell jämförelse. Vi undersöker även detta. Genom att kombinera vår nya databas med mikrodata från Luxembourg Wealth Study kan vi beräkna jämförbara mått på nettoförmögenhet i flera länder. I våra internationella jämförelser framstår Sverige inte som ett extremfall. Sverige ligger tydligt under USA och på samma nivå som flera andra europeiska länder. Samtidigt är vi ett mer ojämlikt land när det gäller förmögenheter än inkomster.Hur kan vi förklara att Sverige samtidigt har fått fler mycket rika individer, större kapitalvärden och lägre förmögenhetsojämlikhet? Svaret är att två olika saker händer samtidigt. Gapet i kronor mellan mitten och toppen har vuxit kraftigt. För att tillhöra den rikaste promillen krävs i dag nästan 100 miljoner kronor mer än medianförmögenheten, jämfört med omkring 40 miljoner kronor 1999, räknat i dagens penningvärde.Men i relativa termer har skillnaden minskat: gränsen till den rikaste promillen var tidigare ungefär 160 gånger medianförmögenheten, men är i dag omkring 80 gånger större. För att tillhöra den rikaste promillen krävs i dag nästan 100 miljoner kronor mer än medianförmögenheten, jämfört med omkring 40 miljoner kronor 1999Detta förklarar varför debatten ofta låter motsägelsefull. Det är avgörande att skilja mellan absoluta och relativa mått på ojämlikhet. Mätt i kronor har avståndet mellan mitten och toppen vuxit kraftigt. Samtidigt har den relativa förmögenhetsojämlikheten minskat. Det rör sig alltså inte om motstridiga resultat, utan om två olika dimensioner av samma utveckling.Förklaringen till den minskade relativa ojämlikheten ligger framför allt i vad svenskar äger. Den tydligaste utjämnande kraften i våra data är pensionskapitalet. Genom tjänstepensioner och andra fonderade pensionslösningar har löntagare fått ett brett indirekt ägande i aktie- och kapitalmarknader, ofta globalt placerat och gynnat av de senaste årtiondenas teknik- och börsuppgångar. I dag utgör pensionsfonder och andra försäkringstillgångar nästan hälften av hushållens finansiella tillgångar. Den tydligaste utjämnande kraften i våra data är pensionskapitaletMen alla tillgångar verkar inte i samma riktning. Ägande i privata, onoterade företag är skevt fördelat och utgör den dominerande tillgången i de allra största förmögenheterna. Onoterade företag är också den tillgångskategori som tydligast driver förmögenhetsökningen i toppen. Ökade värden i näringslivet speglar i många fall framgångsrikt företagande, men innebär samtidigt att de största kapitalvinsterna tillfaller en relativt liten grupp.Bostäder ger en mer blandad bild. Stigande småhuspriser har gynnat en stor del av befolkningen; närmare hälften av svenskarna bor i ett ägt småhus. Prisökningen på bostadsrätter har däremot bidragit till ökad ojämlikhet.Olika slags förmögenhet skiljer sig också i hur de kan användas. En växande tjänstepension eller en bostad kan göra hushåll rikare, men dessa tillgångar kan inte enkelt omsättas i pengar. Banksparande, börsnoterade aktier och fonder är däremot mer lättillgängliga. Den fallande ojämlikheten drivs framför allt av illikvida tillgångar, medan ojämlikheten i likvida tillgångar har ökat. De rikaste har inte bara större förmögenheter, utan också större ekonomisk handlingsfrihet genom en högre andel likvida tillgångar.I botten av fördelningen ser vi en delad utveckling. Andelen som helt saknar förmögenhet har minskat från cirka 20 till 15 procent sedan millennieskiftet. Samtidigt har andelen förmögenhetslösa som också har låga inkomster ökat.Våra resultat leder inte till enkla politiska slutsatser, och det är inte heller studiens syfte. Stigande förmögenhetsvärden innebär värdeskapande och speglar ofta framgångsrika investeringar.Samtidigt visar resultaten att fördelningsfrågan inte bara handlar om hur mycket som skapas, utan också om vilka tillgångar som växer och vilka som äger dem. Med den nya databas som vi har skapat hoppas vi kunna bidra till en mer nyanserad diskussion om sambandet mellan tillväxt, ägande och jämlikhet.Läs fler artiklar från DN Debatt:Journalisten Lennart Ekdal: ”Hur länge till har världen råd med de allra rikaste?”Tre ekonomiforskare: ”Fast i fattigdom? Du är inte ensam – allt färre klättrar i inkomst”