En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-06-08 20:20Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/bade-sidor-har-fel-nar-forskare-och-politiker-trater/DN DEBATTPublicerad 20:00DN DEBATT.Politiken måste lyssna till forskarna, ropar ena sidan. Forskar-aktivister ska hålla sig till att förmedla fakta, svarar den andra. Båda sidor har poänger – men ingen har rätt. Politiska beslut baseras ju på mer än bara torra siffror; som värderingar och moral. Alla parter bör rycka upp sig, skriver ekonomiprofessorerna John Hassler, Tessa Bold och Per Krusell.Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevPolitiska beslut ska vila på fakta och forskning. Men är det förenligt med demokratin att kräva att politiker ska göra som forskarna säger? Och vilken vikt bör väljare lägga vid politiker som säger att deras förslag har stöd i forskningen? Dessa frågor är alltid viktiga men särskilt så i valrörelsetider. Vi ger här vårt perspektiv, vilket också mynnar ut i råd till andra forskare samt till allmänheten, politiker och journalister.En ofta framförd ståndpunkt är att politikerna måste ”lyssna på forskarna”: resultat inom exempelvis klimatvetenskap, kriminologi och ekologi kan och bör omsättas direkt i politik. Om så inte sker förklaras det ofta med kunskapsförakt. Flera forskarupprop i bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet har utgått från detta synsätt.En motsatt ståndpunkt tar avstånd från ”aktivistiska” forskare och menar att de bör begränsa sig till att förmedla fakta och oomtvistade forskningsresultat. Vår erfarenhet är att också många forskare har denna syn och därför inte deltar i debatten. Demokratin bygger på politisk konkurrens. Vissa väljargrupper kan därför få ett oproportionerligt stort inflytandeBåda sidor har poänger. Trump och hans gäng är exempel på kunskapsförakt och att politiska beslut fattas på uppenbart falska grunder. Och det finns tveklöst exempel på forskare som använder sina akademiska titlar för aktivistisk propaganda utan koppling till egen eller andras forskning.Men i grunden har båda sidor fel.Den första sidan har fel därför att politiska beslut sällan kan härledas direkt ur forskningsresultat. Forskning kräver alltid avgränsningar, vilket innebär att vissa aspekter lämnas utanför. Det kan handla om värderingar och moral, men också om behovet av bredare perspektiv.Även när forskare och en majoritet av väljarna delar uppfattning i en fråga är det inte säkert att politiken blir därefter. Demokratin bygger på politisk konkurrens. Vissa väljargrupper kan därför få ett oproportionerligt stort inflytande. Om exempelvis bensin- och dieselpriser är avgörande för väljare som väger mellan två block, kommer deras prioriteringar att få stort genomslag i både debatt och beslut.Man kan beklaga att demokrati inte nödvändigtvis leder till att majoriteten i samhälle får som den vill, men att låta experter och forskare fatta beslut i frågor som är avgörande för marginalväljarna vore ett farligt avsteg från demokratins grundprinciper.Ett annat exempel är från kriminalpolitiken. Det finns forskning som säger att längre fängelsestraff inte nämnvärt minskar brottsligheten. Samtidigt finns väljare som av moraliska skäl anser att grova brott bör bestraffas hårdare, oavsett vilken effekt det har på brottsligheten. I vilken mån sådana värderingar ska påverka lagstiftningen är ytterst en politisk och moralisk fråga – inte något som forskningen ensam kan avgöra. Att låta experter och forskare fatta beslut i frågor som är avgörande för marginalväljarna vore ett farligt avsteg från demokratins grundprinciperMen även den andra sidan har fel. Forskarnas roll kan inte reduceras till att bara leverera fakta. Fakta är en central del av forskningen, men forskningens värde uppstår först när fakta tolkas. Alla som deltagit i ett forskarseminarium vet att samma fakta kan ge upphov till olika tolkningar och slutsatser.Det betyder inte att fakta är oviktiga – tvärtom. Faktainsamling är grunden för all forskning, och nya data kan tvinga fram omprövningar av tidigare tolkningar. Men utan tolkning blir fakta i praktiken oanvändbara. Det gäller såväl statistik som resultat från naturvetenskapliga och medicinska experiment.Vi som skriver detta leder det nystartade Lindbeckcentrumet vid Stockholms universitet. Assar Lindbeck betonade ofta att skattebetalarna har rätt att få något tillbaka för de resurser som satsas på forskning. I den andan vill vi bidra till samhällsutvecklingen genom att uppmuntra fler forskare att delta i den offentliga debatten – i medier, föreningslivet, utredningar, och kontakter med myndigheter. Utan tolkning blir fakta i praktiken oanvändbara. Det gäller såväl statistik som resultaten av naturvetenskapliga och medicinska experimentForskningens metod bygger på kritisk och öppen diskussion. Det måste också gälla utanför universitetens väggar. Vi forskare bör därför varken själva tro eller försöka få andra att tro att forskningen levererar slutliga sanningar som inte kan ifrågasättas och som automatiskt ska omsättas i politik. Ett sådant synsätt strider både mot forskningens idé och mot demokratins principer.Assar Lindbeck framhöll också att politiska beslut bör bygga på den samlade kunskapsstocken, inte på det senaste forskningsflödet. Det är en utmaning för journalistiken, som ofta söker nyheten i de allra senaste rönen. Men nya forskningsresultat befinner sig ofta mitt i en intensiv vetenskaplig diskussion. Därför kan det ofta vara mer värdefullt att låta forskare beskriva det samlade kunskapsläget inom ett område än att beskriva sina egna, nypublicerade resultat.Vi sammanfattar med tre råd.1. Till forskare: Delta gärna i samhällsdebatten, men skilj mellan fakta och tolkningar. Politiska förslag eller beslut som ni bedömer som olämpliga kan uppstå naturligt i en demokrati, så argumentera gärna emot dem!2. Till allmänheten och politiker: Lyssna på forskare. Men var medveten om att forskare kan vara överens om fakta och ändå dra olika slutsatser. Kom ihåg att forskning sällan ger kompletta svar på vad som är rätt politik.3. Till journalister: Kontrollera att nya rön har granskats på ett oberoende sätt men inse också det kan finnas utrymme för flera tolkningar. Att en artikel är publicerad betyder inte att den är oomtvistad. Och fråga hellre forskare om det samlade kunskapsläget inom deras område än om deras allra senaste studie.Läs fler artiklar från DN Debatt:Över 1 000 svenska forskare: ”Vår forskning kan inte viftas bort som åsikter”Fem företrädare för forskar-Sverige: ”Politikerna lyssnar bara om forskarna går att förstå”