En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-05-27 20:08Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/medierna-maste-borja-sla-tillbaka-mot-populisternas-logner/DN DEBATTPublicerad 20:00DN DEBATT.Den populistiska mediekritiken har blivit en del av en politisk identitet på högersidan i svensk politik. Journalisterna själva har alldeles för länge stoppat huvudet i sanden, och hoppats att det ska gå över. Nog nu, att tiga är inte ett alternativ. Särskilt under ett valår, skriver medieforskarna Peter Jakobsson och Fredrik Stiernstedt.Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevRunt om i världen utsätts universitet, myndigheter och andra kunskapsinstitutioner för kampanjer som syftar till att underminera deras trovärdighet. Samma utveckling drabbar även journalistiken.I den nyutkomna boken ”Nationens fiender. Populistisk mediekritik i en tid av demokratisk tillbakagång” presenterar vi resultaten av fyra års forskning om sådan populistisk mediekritik. Vi visar där hur den här osakliga, svepande och kampanjartade kritiken av medier och journalistik tagit formen av en berättelse. Denna ”antimediepopulistiska” berättelse skildrar hur nyhetsmedierna förstör Sverige.Berättelsen handlar om opålitliga medier och journalister, som påstås vara en elit som för medborgarna bakom ljuset. Journalisterna påstås vara partiska och bedriva politisk propaganda för förment vänsterliberala projekt, som öppna gränser och en radikalare klimatpolitik.Problemet är att detta inte är sant. Det finns inget forskningsstöd för att svenska nyhetsmedier generellt skulle vara opålitliga eller systematiskt politiskt vinklade.Det finns förstås goda skäl att vara mediekritisk och att granska journalistikens makt och inflytande i samhället. Mediemarknaden präglas av kommersialisering och ägarkoncentration, och journalistiken kan kritiseras för saker som urval, källhantering och dramatisering. Men det är viktigt att skilja mellan konstruktiv mediekritik och en populistisk mediekritik vars syfte är att underminera förtroendet för journalistiken – eller utmåla medierna som politiska fiender.Den antimediepopulistiska berättelsen har gått från att vara en marginaliserad retorik till att bli allt mer accepterad. I dag hörs den inte bara från aktörer på den politiska ytterkanten utan också från opinionsbildare, politiker och från vissa aktörer på mediemarknaden. Kritiken försvaras ofta med att medier måste tåla hård granskning eller att angreppen är ett slags satir. Även om intentionen hos enskilda kritiker naturligtvis kan variera så är den samlade effekten politiskt och kunskapsmässigt sprängstoffDet är dock naivt att bedöma varje enskilt fall av antimediepopulism som om de vore just enskilda åsikter eller synpunkter och inte en del av en decentraliserad politisk kampanj. Denna kampanj tycks också haft effekt: sedan år 2022 har Sverige backat i World Press Freedom Index – varje år. Sammantaget bidrar antimediepopulismen till ett hårdare klimat för journalister och en ökad acceptans för politik som begränsar medie- och informationsfriheten.Den populistiska mediekritiken är alltså en del av hur kunskapsinstitutioner världen över utsätts för kampanjartad kritik av det här slaget. Även om intentionen hos enskilda kritiker naturligtvis kan variera så är den samlade effekten politiskt och kunskapsmässigt sprängstoff, och utifrån forskningen på området kan man konstatera att:1. Den populistiska mediekritiken har blivit en del av en politisk identitet på högersidan i svensk politik och tycks vara ett sätt att mobilisera och engagera väljare och sympatisörer.2. Den populistiska mediekritiken, särskilt när den uttrycks av opinionsbildare och politiker som åtnjuter förtroende inom (delar av) befolkningen, undergräver tilltron till journalistik och nyhetsmedier och tjänar till att driva människor till alternativa kunskapskällor av tveksam kvalitet.3. Till sist, och kanske viktigast av allt, bidrar den här kritiken till att försvaga idén om att fakta, kunskap och expertis ska kunna sätta gränser för den politiska makten och vänjer människor vid tanken att fakta bara är ännu en åsikt och att kunskap alltid är politisk propaganda.Dessvärre framstår det som att nyhetsmedierna och journalistiken låtsas som att detta är ett tillfälligt problem som kommer att gå över. Enstaka journalister har tagit på sig uppgiften att bemöta och förklara varför den populistiska mediekritiken är falsk och ogrundad. Men överlag har redaktioner och publicister stoppat huvudet i sanden.Vi menar att nyhetsmedierna måste vara mer offensiva i bemötandet av den här kritiken och inte låta sig skrämmas av den. Medierna måste satsa mer resurser på att förklara hur journalistik fungerar och vad som skiljer den från propaganda, opinionsbildning och innehåll producerat för klick och politisk påverkan. Journalistiken kan inte vara opartisk när det är journalistiken själv som är under angreppMen framför allt behöver de plocka upp och granska den populistiska mediekritiken med journalistiska metoder och visa på hur ihålig den ofta är. Journalistiken kan inte vara opartisk när det är journalistiken själv som är under angrepp.I skolorna och på universiteten tränas elever och studenter i källkritik och att vara försiktiga i sin informationsinhämtning. På nätet finns otaliga röster som förklarar varför det är bättre att lita till sin inre röst i stället för experter och journalister. Nu måste nyhetsmedierna och journalistiken tydligare förklara för sin publik varför den information och kunskap som de presenterar förtjänar publikens förtroende.I år är det valår, och mycket talar för att angreppen på journalistiken kommer att intensifieras. Frågan är inte längre om medierna ska bemöta kritiken – utan hur. Att tiga är inte ett alternativ. När tilliten till journalistiken undermineras står mer på spel än mediernas anseende. Det handlar ytterst om kunskapens plats i demokratin.Läs fler artiklar från DN Debatt:Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke: ”Utrikesministern ska hålla sig borta från GW:s uttalanden”Kommunikationsrådgivaren Anna Helsén: ”Att svara som en papegoja är inte att ’ta ansvar’”SD:s presschef Oscar Cavalli-Björkman: ”Medierna överger väljarna i sin jakt på kontroverser”