Paulina Neuding: Förnedrings-tv för alla inblandadeFördomsshowens Emil Persson. Foto: Johan PaulinProgramformatet i storsatsningen ”Fördomsshowen” är förnedrande för både intervjupersonerna och SVT. Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. Offentlighet är en drog som ska brukas med försiktighet. Risken är nämligen att man som offentligt verkande människa – journalist till exempel – börjar få vanföreställningar om sin egen betydelse, jämfört med alla hjärnkirurger och busschaufförer som aldrig blir igenkända på Ica. Lägg till journalistikens anspråk på att vara demokratins väktare, och man riskerar att bli riktigt väck på sitt eget meck. Det är en av de saker som slår mig när jag ser igenom avsnitten av Fördomsshowen, SVT:s storsatsning där Emil Persson ställer partiledarna inför olika ”fördomar” han har om dem. (Jag har skrivit om den tidigare här.) Under samtalen sitter Persson bakom ett bord – skyddad av möblemanget, sitt eget manus, och själva programformatet – medan partiledaren får ta plats på en stol framför publiken. Man får påminna sig om att intervjupersonerna tillhör, eller efter valet kan komma att tillhöra landets statsledning, när de ställs inför påståenden av den här typen: Du är så slapp att du inte orkar torka dig på toaletten. Du är en sån som sitter med pappret förberett i handen när du går på toa. Du har aldrig haft sex i en bil. Du har sagt något som kan tolkas som att du har en liten penis, och så vidare. Det säger en hel del om hur SVT väljer att vara jätteviktiga för demokratin inför valet – gränslöst höga på sin egen självbild. Det hela är uttänkt så att frågan i sig ska ta heder och ära av den som intervjuas, oavsett hur personen försöker svara. Och det uppstår ett särskilt glitter i blicken på programledaren Emil Persson när han får sina intervjupersoner på kroken – när de faktiskt börjar babbla om sitt sexliv, sina privata relationer eller de där toalettbesöken. Man riktigt ser hur han skiftar i stolen, och börjar hala in linan. Som journalist älskar man de där stunderna när man förstår att man har fått något stort på kroken. Väl förvaltad kan den journalistdriften leda fram till stora och viktiga avslöjanden. Mindre väl förvaltad kan den främja det egna egot på andras bekostnad. Fördomsshowen är alltså förskräckligt dålig tv. Det säger en hel del om hur SVT väljer att vara jätteviktiga för demokratin inför valet – gränslöst höga på sin egen självbild. Men det säger nog faktiskt mest om Emil Persson. För det som syns bakom det där stora SVT-skrivbordet är en riktigt liten mobbare.