Paulina Neuding: Allt i Sverige blir inte SverigeMellan två världar. Foto: Fredrik Sandberg/TTDet har uppstått fickor i det svenska samhället där hedersnormer styr. Och de kommer inte att försvinna med nya informationskampanjer. Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. I Storbritannien är det inte tillåtet att ha sex med en kvinna som säger nej. Det berättar det brittiska inrikesministeriet i en ny kampanj riktad till nyanlända invandrare. I informationsbladet ”Understanding behaviours and expectations in the UK: A guide for asylum seekers” förklarar myndigheten att den vill ”hjälpa dig [som är asylsökande] förstå” att man i Storbritannien inte får trakassera kvinnor sexuellt, att flickor får gå i skolan, samt att kvinnor får röra sig fritt i offentligheten och välja sin egen make. Det kan låta som ett unikt naivt tilltag av den brittiska staten. Men det har varit ett återkommande tema bland västeuropeiska politiker och myndigheter att betrakta brott och förtryck i migrationens spår som en konsekvens av missförstånd. Och att anta att problemen därför går att lösa med upplysningsarbete. Däremot kommer många migranter från samhällen där frågor som rör heder inte är en bisak, utan avgörande för självuppfattning och social ställning. Likadant var det när den svenska Socialstyrelsen 2018 gav ut sin famösa folder ”Information till dig som är gift med ett barn” – också den föremål för mycket humor och memes på internet när det begav sig. Eller när Polisen två år tidigare delade ut armband med texten ”Tafsa inte”, som svar på gruppövergreppen på festivalen We are Sthlm. Man har helt enkelt valt att utgå från att migranter kan vara helt obekanta med grundläggande normer i västeuropeiska samhällen. Informationssatsningar är för all del en viktig del av arbetet med integration. Men grundantagandet bör samtidigt vara att nykomlingar i väst i regel är väl medvetna om att det inte är tillåtet att exempelvis göra ovälkomna sexuella närmanden mot främmande kvinnor, eller utöva hedersförtryck mot döttrar och fruar. Däremot kommer många migranter från samhällen där frågor som rör heder inte är en bisak, utan avgörande för självuppfattning och social ställning. Det innebär inte bara att det är svårt att lämna sådana idéer bakom sig när man migrerar. Det betyder också att man kan vara måttligt imponerad av de synsätt som präglar det nya landet. Och därför hysa måttlig respekt för de människor som lever där. Det sistnämnda är en mer sannolik förklaring till problem av det slag som listas i det brittiska inrikesdepartementets broschyr, än att migranter lever i oskuldsfull okunskap om hur det nya landet fungerar. Sådana värderingar är också i regel sega och motståndskraftiga mot påverkan utifrån. Tidigare i augusti kom studien ”Mellan två världar. Hur migranters värderingar förändras i mötet med Sverige” av Bi Puranen, forskningsledare för World Values Survey (WVS). Puranen konstaterar att förändringen av värderingar är ”glacialt långsam” när det gäller sådant som har att göra med familj, sexualitet och individuell autonomi. Så småningom uppstår helt enkelt fickor i samhället, där livet styrs av normer som människor har med sig från ursprungsländerna. ”Det krävs omkring tio års vistelse i Sverige innan vi ser en tydlig förskjutning i dessa synsätt. För många handlar det om mer än 20 år”, konstaterar hon i en artikel på DN Debatt. En av hennes slutsatser är att det behövs mer fokus på samhällsorientering om bland annat jämställdhet och individens rättigheter inom ramen för SFI. I veckan publicerades också den statliga utredningen ”Parallella samhällsstrukturer – ett kunskapsunderlag för förbättrad integration och minskat utanförskap” av utredaren Mathias Wahlsten. Han konstaterar att omkring 480 000 personer i Sverige bor i områden där det finns problem med parallell rättskipning. En bidragande orsak till sådana parallella samhällsstrukturer är hedersnormer och låg tillit till staten, det vill säga värderingar som många migranter har med från sina hemländer. Så småningom uppstår helt enkelt fickor i samhället, där livet styrs av normer som människor har med sig från ursprungsländerna. Slutsatsen av det är, för att blanda metaforer, att fickorna inte får fyllas på snabbare än värderingsglaciären rör sig framåt. Annars blir till slut hela Sverige något annat än Sverige.