”Känner mig som biff Rydberg” Författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli kokar gröt, går på Strindberg-utställning och beställer krabba. Min helg börjar tidigt. 03 för att vara exakt. Jag saknar att amma. Det förklädde insomnian i syfte. Nu är jag bara ännu en stirrande kvinna ut i natten. På morgonen kommer ett till barn och lägger sig hos mig. Hon undrar om ebola. Varför det drabbar Kongo? Och vad Berlin egentligen gjorde mot Kongo. Belgien, säger jag. Du är Belgien och pappa är Kongo, skämtar hon. Är det så uppenbart, tänker jag och skrattar. Jag byter på mums som dunkar huvudet i golvet. Jag bär runt och under en liten stund ser jag och barnen på ”Greta Gris”. Quentin Tarantinos favorit. Mamma gris är författare. Min äldsta dotter dansar Shakiras VM-dans. Bebin lösgör sig från min famn och kastar sig i hennes. Jag gör varm choklad. Flickorna passar bebin. De är så duktiga att jag vill gråta. Det är läskigt med en mamma som gråter, så det gör jag absolut inte. I stället kokar jag gröt och kommer in i det meditativa tillstånd som matlagning kan vara. Steker tidiga höstäpplen i sirap, kanel. Karamelliserar. Tillsammans med havregrynsgröten och mandelmjölk smakar det otroligt. Ett flyg är bokat till mig 12.00 i dag till Köpenhamn. Min film ”Nyheterna” tävlar om bästa internationella kortfilm på Odense filmfestival. Klockan 11 är jag på Lagaplans godis och hämtar ut ett paket. En kjol, från Our Legacy, som jag verkligen vill ha, men verkligen inte har råd med. Att vara kvinnlig författare är det dyraste som finns. Sedan autofiktionens intåg kan man inte se ut som skit längre. Fantasin om jaget måste vara intakt, och vem är jag att krossa den.