Jonas Ellerström: Ingen annan frukt väcker samma längtanCitronen har sedan länge förlorat sin status som exotisk lyxvara och finns numera i varje livsmedelsbutik. Märkligare är att den aldrig tycks ha förlorat sin förmåga att sätta fantasin i rörelse. Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Linné får antas ha smakat den utan förutfattade meningar. Citronen var vid mitten av 1700-talet fortfarande ovanlig i Sverige. Han kallar Citrus limon ”en underlig frukt”. Inuti är den sur, noterar han, men cortex, alltså skalet, betecknar han som ”besk och adstringerande, hetsig, och stimulerande”. Det är ett lite oväntat val av ord: medicinska begrepp glider över i påfallande sinnliga adjektiv. Citronen är sällan entydig. Den framstår både som verklig och som symbolisk. Den är mycket påtaglig som frukt – den intensiva färgen! tyngden i handen! –⁠ och har som tecken och metafor samtidigt mer abstrakta innebörder. Detta gäller naturligtvis även andra frukter och bär, men i ovanligt hög grad för citronen.