Johan Klingborg: Ljungströms ”Jag och min far” är en missförstådd låtSnille och charm, lättja och friktion: många av dandyn Olle Ljungströms kärnfulla enradingar skulle ha kunnat användas som slogans. Ofta använder han färre ord i en vers av vad en människa har fingrar och tår. Ändå bär de alltid på något mer. Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. ”Nu får du mig verkligen att må dåligt.” Våren 2009 var Olle Ljungström gäst i litteraturprogrammet Babel, inbjuden som comebackande skivartist efter år av missbruk men alltjämt med rykte om sig som en av Sveriges vassaste låttextförfattare. Men epitet som poet, eller ännu värre: rocklyriker, skydde han som pesten. ”Det uttrycket tycker jag distinkt jävligt pissilla om”, informerade han programledaren Daniel Sjölin med en typiskt drastisk Ljungström-formulering. Låttexter må vara besläktade med lyrik, medgav han, men det han skrev var kort och gott ”sånger som i bästa fall ska dansas till”.