En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-06-05 07:18Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/kurt-vile-gor-som-springsteen-och-young-pa-nya-skivan/MUSIK | RECENSIONKurt Vile gör som Springsteen och Young på nya skivanPublicerad 07:06Kurt Vile har återupptäckt sin hemstad och insett att livet med barn är roligare än rock'n’roll. På ”Philadelphia’s been good to me” hittar han glädjen i grannskapets gemenskaper och sin hemmastudio. Han känns genuint uppriktig när han sjunger, tycker DN:s Po Tidholm.Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevRockBetyg: 4.Betygskala: 0 till 5.Kurt Vile”Philadelphia’s been good to me”(Verve)”True love is the pure drug for me”, sjunger Kurt Vile. Det vill säga inte LSD eller nåt annat att trippa på. Nu är det barnen och kärleken som gäller. ”My baby girls keep me high, yeah”.Det är en hemkär helyllepappa som träder fram i Kurt Viles nya album ”Philadelphia’s been good to me”.En gång i tiden startade han The War On Drugs tillsammans med Adam Granduciel. Båda var hemflyttade till Philadelphia och förenades i en gemensam kärlek till Bob Dylan. När Vile lämnade bandet några år senare kan man konstatera att de utvecklat den där kärleken på olika sätt. Granduciel har bara låtit allt bli större och intagit arenorna. Vile har å andra sidan blivit alltmer minimalistisk. Men den släpiga och nasala sångstilen har de båda hållit fast vid.Kanske är också Vile den mer originella av de två. Han gör en rockmusik som är så mjuk och försynt att den nästan ber om ursäkt för sig själv. Den går att omge sig med. Man kan lyssna eller låta bli, men den gör något med en. Vile erbjuder en mosstäckt glänta att vila i. Han känns genuint uppriktig när han sjunger om åldrande och död, om den lokala musikscenen, gamla vänner och stadens förändring”Philadelphia’s been good to me” fortsätter där förra albumet slutade. Vile återupptäckte sin hemstad under pandemin och insåg att livet med barnen var roligare än rock'n’roll.Precis som Bruce Springsteen och Neil Young har gjort i New Jersey respektive Kalifornien gräver han där han står och mytologiserar platsen han bor på. Vile oroar sig förvisso för landets utveckling, men hittar glädjen i grannskapets gemenskaper och i hemmastudion där skivan spelats in. Han känns genuint uppriktig när han sjunger om åldrande och död, om den lokala musikscenen, gamla vänner och stadens förändring.Det är en riktigt fin skiva han gjort. Inte minst för att han bjuder på så mycket musik. Pratsjungna texter i all ära, men här finns också långa stunder där lyssnaren får sjunka in i hans lunkande tempo och repetitiva gitarrslingor. Jag får ingen större lust att uppleva det här live, för det saknas trots allt någon typ av temperament. Men som soundtrack till försommaren är musiken underbar.Bästa spår: ”Red room dub”Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik