RecensionKonstutställningarI am everythingLotta Antonsson, ”Daydream”, 2016. Foto: Lotta AntonssonLotta Antonsson skapar med sin fotokonst ett komplext spel mellan den avbildade och betraktaren. Thomas Olsson ser en utställning som aktiverar besökaren.Det är lätt att förledas tro att man vet var man har Lotta Antonsson. Kanske främst för att hon, redan från genombrottet i början av 1990-talet, ständigt utmanat den manligt dominerade blicken på kvinnokroppar och lyfts fram som en av de svenska förgrundsgestalterna för den feministiska och postmoderna fotobaserade konsten. Inte bara genom återanvändningen av fotografier hämtade ur gamla tidningar och magasin utan även för hennes egna iscensättningar och tolkningar av uttryck och poser, ofta med både humor och skärpa, som i de tidiga serierna ”Take it as a man” och ”Anyway you want me”.Och visst finns det dessutom nästan ett nostalgiskt skimmer över alla de modeller, filmstjärnor, pinuppor som tar plats i hennes bildvärld. Samtidigt är det ett skimmer som Lotta Antonsson medvetet använder sig av när hon skapar sina collage, installationer, skulpturer och fotografier. Bara för att det är lätt att känna igen formspråket betyder det inte att hennes utryck inte kan förändras och förskjutas i en annan riktning.