En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-05-31 06:40Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/liv-stromquist-om-att-inte-bli-galen-av-internet-behover-vi-bli-uppeldade-av-brad-pitt/KONSTLiv Strömquist om att inte bli galen av internet: ”Behöver vi bli uppeldade av Brad Pitt?”Publicerad 06:40Hennes utställning ”Where is my mind?” på Kalmar konstmuseum gestaltar samtidens digitala hysteri. I DN:s serie Specialisten berättar Liv Strömquist hur vi behåller förståndet i en värld där algoritmerna styr våra känslor.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevUtställningen lånar sin titel från Pixies låt med samma namn, eller?– Det stämmer!Mina tankar går till slutscenen i filmen ”Fight club”, där låten spelas. Behöver vi se skiten brinna för att bli fria?– Jag hade faktiskt glömt att den spelas i ”Fight club”. Behöver vi alla bli uppeldade av Brad Pitt? Jag vet inte.Finns det något i filmens samhällskritik som vi kan ta med oss?– Som jag minns det så gick kritiken i filmen, liksom mycket samhällskritik på 1980- och 90-talet, ut på att Edward Norton är typ en kugge i maskineriet, en kontorsslav vars autentiska, riktiga känslor inte får utlopp, utan han är bara ett förstummat redskap i konsumtionssamhället. Upproret är att leva ut ”äkta” känslor som till exempel aggressivitet, sexualitet och så vidare. Jag tycker att den stora skillnaden mot vår tid är att det nu för tiden är ”maskinen” som producerar våra känslor.Hur menar du?– Alltså – vi blir hela tiden extremt ledsna, extremt arga, extremt rörda och så vidare på grund av innehåll vi ser på vår mobil, som är medvetet starkt känsloskapande för att vi ska stanna kvar och ta del av reklam. Så det är mer som att vi alla är indragna i en slagsmålsklubb, men de som genererar slagsmålsklubben, styr och profiterar på den, är Edward Nortons kontor.Kan du ge något exempel?– Häromdagen såg jag en tjej som postat ett inlägg på Instagram om att hennes dejt dumpat henne för att han fått reda på att hon var trans. Inlägget hade tusentals rasande, kärleksfulla och hatiska kommentarer. Men om man tittade på inlägget en sekund var det tydligt att bilden och texten var AI-genererad och tjejen inte fanns i verkligheten. Förmodligen var inte heller alla kommentarerna äkta, alltså var även min reaktion över alla reaktioner på en AI:s problem fabricerad, och omvandlad till en vara. Medlet för kontroll är inte förtryck av känslor utan snarare att framkalla ett tillstånd av statisk hysteri.Så du har alltså sociala medier, varför?– Om man är egenföretagare som jag, så är Instagram ett redskap för att kommunicera med läsare och lyssnare. När jag startade mitt konto för typ 13 år sedan fanns det inte reklam på Instagram, då var appen rätt så kul, och det var därför alla gick med. Sedan har den genomgått vad vissa teoretiker menar är en avsiktlig ”enshittification”-process, alltså att den successivt fyllts med reklam och en alltmer aggressiv algoritm, som gör appen sämre för användaren, men bättre för annonsörer och ägare. För en människa med ett vanligt jobb kan det handla om att man byggt upp ett socialt nätverk. Man är tagen gisslan av appen, det som ibland kallas inlåsningseffekt.I Pixies-låten finns textraden ”Your head will collapse, if there's nothing in it”, vilket är en risk med tanke på allt oväsentligt skräp som algoritmerna fyller våra skallar med. Vad är din mentala ”adblocker”?– Jag har nog ingen. Däremot kan jag uppskatta att läsa teorier som speglar och förklarar samtiden, som till exempel Hartmut Rosas teori om acceleration. Eller själv gestalta tankar och idéer i serier och konst. Men i ett större perspektiv är det inte individuella lösningar som behövs utan demokratiska beslut, för att inte ett par vinstdrivande bolag ska ha monopol på mänsklig interaktion. Medlet för kontroll är inte förtryck av känslor utan snarare att framkalla ett tillstånd av statisk hysteriVad innebär Rosas teori om acceleration?– Han menar att det mest utmärkande draget i moderniteten är att allt går snabbare och snabbare. Det innebär bland annat att kunskaper, kommunikationssätt och handlingsmönster förvandlas och förändras väldigt fort – till exempel kortare nyhetscykler, snabbare cirkulation av trender, moden, ord, uttryck, åsikter. Detta leder till att ens kunskaper på olika områden snabbt tappar i värde – de blir snabbt passé, ogiltiga och oanvändbara, och man har allt oftare känslan att man är dum, inte hänger med, inte förstår. Accelerationen innehåller också ett mått av tvång, till exempel att du måste ha en smart mobil för att kunna köpa en bussbiljett, göra ett bankärende eller sjukanmäla ditt barn från skolan.Gör sociala medier oss dummare, och hur ska vi i sådana falla handskas med det?– Det finns flera olika typer av hot mot mänskligheten i vår tid, men jag tror inget av dem beror på dumhet primärt. Dumhet är faktiskt inte en så farlig mänsklig brist. Det är mycket värre att vara ond, till exempel.När trycket i kraniet blir för stort och samtiden skriker för högt och du kastar dig mot din hjärnas nödutgång – vad finns bakom den dörren?– Jag vet inte. Sågspån? Jag har faktiskt byggt upp ett väldigt stort huvud i utställningen i Kalmar, där man kan gå in genom munnen. Jag fick hindra mig själv från att göra ett antal fåniga skämt om vad som skulle finnas inuti det mörka rummet i det jättestora huvudet, till exempel en liten apa som slår två cymbaler mot varandra. Nu är det något annat därinne.Vad för något?– Det får man se om man kommer till utställningen!Läs fler intervjuer i DN:s serie Specialisten