Lockar från Lykke Lis hår landar på mina skor. Framför spegeln i DN:s fotostudio blir hon klippt samtidigt som hon får ögonbrynen blekta. Väteperoxiden bränner i huden. Den som vill vara fin får lida pin, som bekant.– Jag vill inte bli plåtad rakt framifrån, säger hon sedan till fotografen.På omslaget till nya skivan ”The afterparty” är hennes ansikte dolt bakom en nylonstrumpa. På bilderna i tidningen ville hon först bära något slags slöja. Hon är en av Sveriges största popstjärnor. Men hon har egentligen aldrig gillat att bli sedd.Lykke Li Zachrisson dök upp i svenskarnas medvetande för snart två decennier sedan. 2007 gjorde hon en omtalad, första spelning på Stureplanskrogen Riche. 21 år gammal hoppade hon upp ensam på bardisken, och rakt in i rollen som trendsättare för hela Stockholms innevärld. Snart hade alla tjejer i stan håret samlat på toppen av huvudet i ”Lykke Li-tofs”. Själv var hon en före detta dansare som tillbringat stora delar av uppväxten utomlands, i Portugal, Indien och Marocko. I Stockholm jobbade hon i klädbutik. Men efter den där kvällen på Riche blev hon en ikon, redan innan hon ens släppt en skiva.– När man är ung hajar man inte riktigt hur korrupt spelet är för kvinnor, säger hon när vi ses på videolänk några dagar efter fotosessionen i DN-studion.– De senaste åren har jag känt en sådan ilska över vad det innebär att vara kvinna. Ett sådant ursinne över plastikoperationer och all annan skit som den här världen utsätter oss för. Särskilt sedan jag fick mitt andra barn har jag varit argare än någonsin.Fakta.Lykke LiLykke Li Timotej Zachrisson är född 1986 i Ystad. Hon växte upp på en rad olika platser, bland annat Portugal, Indien, Marocko och Nepal. Hennes mamma Kärsti Stiege spelade i Tant Strul, pappan Johan Zachrisson i Dag Vag.Släppte sitt första album ”Youth novels” 2008. Har sedan dess gett ut fem ytterligare fullängdsskivor, varav ”Wounded rhymes” från 2011 belönades med två grammisar.Hon har även medverkat som skådespelare i Tarik Salehs film ”Tommy” (2014) och Terrence Malicks ”Song to song” (2017) och driver det mexikanska mezcalbryggeriet Yola Mezcal tillsammans med två vänner.Bor i ett hus i Los Angeles och har pojkvän och två barn: Dion, 10 år och Shai Ilian, 2 år.Aktuell med sjätte albumet ”The afterparty”. 14 augusti gör hon årets enda Sverigespelning på Way out west i Göteborg.Hon är tillbaka i Los Angeles, där hon bott i många år nu. Bakom henne där hon sitter syns den skarpt gröna villaträdgården utanför terrassens glasdörrar. Inne i rummet ett piano, i hennes hand en pappmugg matcha. Den förra skivan, ”EYEYE” från 2022, spelade hon in där i villan. Pandemin hade stängt ner hela USA. Sedan dess har Los Angeles brunnit flera gånger. Donald Trump har kommit tillbaka som president och Lykke Li har fått ett barn till. Tioårige Dions lillebror heter Shai Ilian, och fyller tre efter sommaren.– Efter min förra turné kände jag att jag hade nått en högre konstnärlig nivå än någonsin, säger hon.– Showen var min bästa hittills, som en teaterföreställning där jag fick använda min träning i dans, hela min bakgrund som artist. Jag var verkligen i mitt esse. Samtidigt var jag så sugen på ett barn till. Jag minns att jag inför varje kväll ställde mig själv frågan: ”Vad vill du helst ha? Det här, eller ett till barn?” Jag var så rädd för vad ett andra barn skulle innebära.Vad var du rädd för?– Min längtan efter barn var så stark. Och jag visste att om jag lyssnade på den, så skulle jag bli tvungen att kliva av den konstnärliga utvecklingen som jag var inne på. Så jag var rädd för vad ett till barn skulle få för konsekvenser för min tid och mitt skapande. Många av de konstnärer jag ser upp till har ju valt att inte skaffa barn, för att det inte är kompatibelt med arbetet. Så jag började leta efter en karta, som kunde visa mig hur man får de båda sidorna att gå ihop.Var letade du?– Jag läste massor. ”Mother reader” av Moyra Davies. ”The baby on the fire escape” av Julie Phillips. Sheila Hetis ”Motherhood”. Jag var extremt hungrig efter svar. Hur har man barn, samtidigt som man är konstnär? Hur åldras man i det här yrket? Hur är man kvinna, över huvud taget? Det finns så mycket information om hur man gör när man är ung och hjärtekrossad. Men ingen kan tala om för en hur man ska leva i den här åldern som jag befinner mig i nu.”Den här åldern” är 40. Lykke Li fyllde i mars. Hon har varit artist i nära hälften av sitt liv och tillbringat i princip hela sin karriär utomlands. Redan i samband med att debutalbumet ”Youth novels” släpptes 2008 var hon på väg bort från den svenska scenen. Konjunkturen för alternativ, svensk pop var rekordstark just då. Robyn och Kleerup hade precis toppat Englandslistan med ”With every heartbeat”. Peter, Bjorn and John, med Lykke Lis producent Björn Yttling i bandet, hade en jättehit med ”Young folks”.En ung stockholmska med ett rått DIY-uttryck kunde åka med på framgångståget av bara farten. Snart blev Lykke Li samplad av Drake, sjöng med Kanye West och inledde ett samarbete med filmregissören David Lynch. Hon var med i påkostade modereportage för Vogue och gjorde reklam för Gucci. Hennes första graviditet annonserades 2015 med ett foto av henne tillsammans med Kim Kardashian, som också väntade barn. Lykke Li var överallt under 2010-talet.– Att vara framför kameran har varit det svåraste för mig under hela min karriär, säger hon i dag.– Börjar man som tjej i musik är det ett sådant otroligt fokus på ens ansikte. Allt ska alltid vara så jävla nära hela tiden. Killarna får stå bakom en synth eller en bas, medan jag alltid varit tvungen att vara i mitten. Så jag har känt mig trapped som tjej. Det är klaustrofobiskt.Under de tio år som gått sedan den där bilden med Kim Kardashian, har Lykke Lis konstnärliga uttryck steg för steg sträckt sig bortom den typiska popartistens. Förra skivans ambitiösa turnékoncept är ett exempel. Då gav hon även ut ett videoverk tillsammans med filmaren Theo Lindqvist och släppte dessutom albumet i en omarbetad, ambientversion: ”ƎYƎYƎ”.Först var hon inte säker på att idéerna till ”The afterparty” skulle leda till en skiva. Ett tag lekte hon med tanken på ett konstprojekt eller en modern dansinstallation. Omslaget med bilden av henne med nylonstrumpan på huvudet markerar ytterligare ett steg bort från den popstjärneroll som hon upplevt som kvävande. På bilden går hon knappt att känna igen.– Att man inte kan se hur jag ser ut blir ett skydd för mig, eftersom jag inte vill att folk ska komma så himla nära, säger hon.– Sedan är jag verkligen också så less på skönhetsindustrin och all press som den lägger på kvinnor. Jag avskyr den, samtidigt som jag så klart är en del av den jag med. Jag tänker ju på mitt utseende lika mycket som alla andra. Med den här skivan ville jag ge mig själv ett fripass från allt det där.Vilken sorts värld utspelar ”The afterparty” sig i?– Jag körde runt i min bil här i LA och kände som att jag tittade ned från ett rymdskepp på en förfallen värld. Det är sån kaosstämning här. Folk ligger utslagna på gatorna. ICE är överallt. Det är så mycket lidande runt oss, samtidigt som vi alla bara lever i våra telefoner. Där någonstans dök idén upp om en skiva som skulle vara totalt maximalistisk och tonsätta den här världens sista timmar av överflöd. Jag tycker att det känns som att det är där vi befinner oss.Hon åkte till Stockholm för att spela in. När hon var gravid 2023 hade hon gjort ett antal konserter tillsammans med Sveriges radios symfoniorkester, och dem ville hon jobba med igen.– Min revansch för att jag inte gått musikskola, skojar hon.Ett helt gäng stråkmusiker trycktes in i Studio Ingrid vid Mariatorget. Producent var återigen Björn Yttling. Lykke Li och han har samarbetat på alla hennes album, förutom ”So sad, so sexy” från 2018. Hon har dessutom alltid behållit samma band. Musikerna Lars Skoglund, Anders Stenberg och Mikael Svensson har följt henne sedan de allra första turnéerna för snart 20 år sedan.– Att jag träffade Björn och mitt band är en gåva, säger hon.– Jag tror inte att jag hade hittat mitt uttryck, om jag inte hade haft dem. Jag hade antagligen gjort dåliga skivor och till sist inte haft någon karriär. Vad skulle jag vara då? Dj? När vi spelar in är vi verkligen som ett band i studion. Vi sa det nu, att fan, vi har spelat ihop i 20 år. Nu är det väl ändå dags att göra rock?”The afterparty” är på samma gång Lykke Lis mest storslagna album och det ösigaste. Visst finns där också ett antal melankoliska ballader, som brukar vara hennes signum. ”Famous last words” tycker hon själv låter som ”Vem kan segla förutan vind”. Den avslutande ”Euphoria” börjar med en ensam, skrapig gitarr, som sedan öppnar upp sig i ett skirt stråkarrangemang. Men det är i en kraftfullare energi som skivan har sin tyngdpunkt. Inspirationen till de taggade trummorna kommer från The rolling stones.– Jag lyssnade mycket på ”Sympathy for the devil”, säger Lykke Li.– Det är nåt med bongosarna på den. Bongos är sex, kaos, svett. Levande. Curtis Mayfield hade också det där, han lyckades få fram en mänsklighet i sin percussion. Jag ville hitta samma känsla. Addera momentum och friktion, till den här världen som håller på att rasa samman.Texterna skiljer sig också. Inte minst från föregångaren ”EYEYE”. Där den gick på djupet i den feminina, romantiska besattheten och skildrade kärlek som gör ont, är blicken högre på ”The afterparty”. Den här gången ville Lykke Li skriva texter som rör vid det existentiella, som är mer mångtydiga. Öppningsspåret ”Not gon cry” sätter tonen, med de inledande raderna: ”I see the sky, no angels here tonight”.– Vi är på gatan och Gud har lämnat den här världen, säger hon om scenen som hon målar upp.– Man vandrar genom natten, och hoppas att solen ska gå upp. Att man får leva en dag till eller bara att allt inte ska kännas så mörkt längre. Man kanske inte upplever det i sin vardag lika mycket om man är i Sverige. Men här i USA kan det verkligen kännas som att man lever i Gotham city. Det brinner utanför fönstret, och man kan hamna på gatan när som helst. Vilket man också ser hela tiden.Hur har dina många år i USA påverkat dig?– Jag har blivit mer hänsynslös. Allt är mer på liv eller död här. Jag märker det när jag kommer hem till Sverige. Att jag kommer hem som en amerikan. Är jag i studion ger jag mig inte förrän allt blir så bra som jag vill att det ska vara. I USA går ingen hem förrän man är klar. Medan ingen i Sverige verkar jobba längre än till fyra på eftermiddagen.Hur tänker du kring att du uppfostrar två barn i USA?– Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Nu råkade jag skaffa barn med en amerikansk man. Men visst, jag tänker varje dag på hur det skulle vara om vi bodde vid Mariatorget i stället. Alla mina kompisar och min familj bor där. Å andra sidan är det snart 20 år sedan jag flyttade från Sverige. Även om jag kommer hem igen så finns inte det livet jag drömmer mig tillbaka till, eftersom det är ett liv där jag var typ 17.Hon har en lägenhet i Stockholm. Men den är hon inte i särskilt ofta. Nu kommer hon inte till Sverige igen förrän i sommar. Då ska hon och bandet spela på Way out west. Planen är en klassisk rockshow, med en frontperson som ska jobba hårt.– Som Elvis, Iggy Pop, Mick Jagger, säger Lykke Li.Inte bara därför, men delvis, har hon tränat massor den senaste tiden. Bland annat kör hon bänkpress och cirkelpass en gång i veckan på ett garagegym i Los Angeles. Där är även rockikonen Kim Gordon och författaren Miranda July kunder. Den sistnämnda kallar träningslokalen fylld av svarta metallklot och skivstänger för ”det riktiga helvetet” i sin senaste, hyllade bok ”Alla fyra”.Romanen om en konstnär på väg in i klimakteriet fanns för övrigt också med på listan över böcker som Lykke Li läste i sitt sökande efter hur man egentligen gör för att leva som skapande kvinna i en alltmer obegriplig värld. Slutsatserna hon kom fram till var inte precis upplyftande.– Min research säger att det typ inte går, konstaterar hon.– Jag har i alla fall inte hittat något svar. Men jag tänker att man ibland kanske bara måste inse att man inte alltid har ett val. Att vara artist innebär att man måste göra uppoffringar. Att vara mamma innebär att man måste göra uppoffringar. Man får jobba utefter de förutsättningarna man fått. Det är inte meningen att livet ska vara enkelt eller perfekt.Du sa att du var rädd för vad ett andra barn skulle innebära för ditt skapande. Hur blev det?– Att föda är ju universums flummigaste grej. Man måste totalt släppa kontrollen. Jag tror att eftersom jag öppnade upp mig så mycket för det, så kom det också så jävla mycket kreativitet samtidigt. Jag blev ännu mer ambitiös. Ännu mer sugen på att skriva.Hon flyttar sig lite i fåtöljen, lutar sig åt sidan så att hennes ansikte helt kort försvinner ut ur bilden.– Men det är ju inte som att jag gjort en skiva om moderskap för det. Min musik är mer punk nu, mer hardcore än någonsin.Lykke Lis album enligt DN Kultur”Youth novels” (2008) – ”Hennes klirrigt svängande popmelodier är svala som ishotellet i Jukkasjärvi, samtidigt som de är uppfinningsrika”, skrev Malena Rydell och gav betyget 4 av 5.”Wounded rhymes” (2011) – ”En golgatavandring mot döden och återuppståndelsen, lika fylld av ödslighet och djup smärta som styrka och målmedvetenhet”, skrev Nils Hansson och gav betyget 5 av 5.”I never learn” (2014) – ”Det hon har skulpterat fram är rent storartat. En svit av mäktiga popmelodramer som kunde vara gjorda för att ärerädda det besudlade begreppet ’powerballad’”, skrev Nils Hansson och delade ut ytterligare en 5:a.”So sad, so sexy” (2018) – ”Lykke Li besitter den imponerande förmågan att alltid ligga nära rådande musiktrender, definiera det moderna, och samtidigt stå för sig själv, en bit vid sidan av”, skrev Kajsa Haidl och gav betyget 4 av 5.”EYEYE” (2022) – ”En meditativ, sökande återgång till det som gjorde Lykke Li unik från första början; de storvulna känslorna, i kombination med den fantastiska – men ofta småskaliga – produktionen”, skrev Alexandra Sundqvist och gav betyget 4 av 5.”The afterparty” (2026) – ”Problemet ligger snarare i lyriken. Genom åren har Lykke Lis låtskrivande rört sig från det slagkraftigt universella till det mera allmängiltiga och lite anonyma”, skrev Kajsa Haidl och gav betyget 3 av 5.Läs mer: Recension: Så bra är Lykke Lis nya ”The afterparty”