Jacob Ämtvall är expert brott mot företagare hos Företagarna och Magnus Lindgren är generalsekreterare hos Stiftelsen Tryggare Sverige. Foto: PressbilderMängdbrotten är svenska företagares största problem. Vi har lagt fram ett konstruktivt förslag för att lösa de uppenbara brister som finns. Varför inte försöka hitta lösningar? undrar debattörer i en slutreplik. Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. SLUTREPLIK | POLISEN I en replik på vår debattartikel om polisens arbete när det gäller brott mot företag vänder sig Johan Olsson, chef för Polismyndighetens nationella operativa avdelning, mot kritiken att polisen inte prioriterar mängdbrott och brott mot företag. Enligt Olsson så visar resultaten något annat. Som argument lyfter han arbetet mot skjutningar och sprängningar, det vill säga något helt annat än de mängdbrott som drabbar företagare. Olsson ger oss dock rätt i en sak: de kriminella bryr sig inte om vem som utsätts. Därför måste polisen kunna följa aktörerna, pengarna och brottsuppläggen över sektorsgränser. Detta är dock inget argument mot vårt förslag – det är ett argument för det. Självklart föreslår vi inte att brott mot företag ska isoleras från den övriga brottsbekämpningen. Vi föreslår en nationell funktion som gör att Polismyndigheten samlat kan se, analysera och bekämpa ett brottsligt ekosystem som i dag alltför ofta faller mellan stolarna. Olssons starkaste invändning är att en särskild avdelning kan skapa nya gränser och stuprör, trots att samma kriminella aktörer rör sig mellan brottstyper och sektorer. Den risken måste tas på allvar. Men vårt förslag bygger inte på att skilja ut brotten från övrig brottsbekämpning. Den centrala funktionen ska tvärtom samla lägesbilder, analysera samband och stödja lokalpolisområdena. De lokala näringslivsfunktionerna ska förbättra kontakten med företagen och därmed ge polisen den information som i dag går förlorad när brott inte anmäls. Polisen har redan nationella specialistfunktioner när ett problem kräver samordning, kunskap och tydligt ansvar. Menar Olsson att dessa inte bidrar med värdefull funktion och information? Specialisering och gräns­överskridande arbete är inte motsatser. Lokala framgångsexempel på den här typen av arbete finns redan. I Järfälla och Helsingborg har man metodiskt kartlagt brott mot företag, fördjupat sig i mönster och samband, för att sedan arbeta med operativa åtgärder mot problemens orsaker. I båda lokalpolisområdena har man dessutom utsett en av kommunpoliserna som särskilt ansvarig för kontakten med de lokala företagen, motsvarande den näringslivspolis vi föreslår. Resultaten för de trygghetsundersökningar som genomförts bland företagarna där har stadigt förbättrats över tid. När det gäller uppgifterna om att Polisen har förhindrat omkring 100 000 stölder är det uppgifter som, i polisens alltmer slutna organisation, överhuvudtaget inte går att bemöta. Olsson medger att Polisen måste bli bättre på de första utredningsåtgärderna, på att upptäcka samband och på återkopplingen till de utsatta. Där är vi överens. Men då räcker det inte att hänvisa till ett pågående arbete som inte fungerar. Utrednings­resultaten måste förbättras drastiskt och det är i sin tur avgörande för det lokala arbetets legitimitet. Mängdbrotten är svenska företagares största problem och företagare är en särskilt viktig brotts­offer­grupp. Inte bara för att det är den grupp som står för tillväxt, syssel­sättning och lejonparten av skatte­intäkterna, utan också för att den används som verktyg av den organiserade brottsligheten. Så varför inte börja där? En central stab skulle kunna bygga lägesbilder och stödja lokalpolis­områdena. Lokala näringslivs­funktioner kan ge företagen en tydlig väg in till polisen och ge polisen bättre under­rättelser tillbaka. Det bygger broar mellan företag, lokal­polisen och nationell kapacitet. I Järfälla är företagens trygghets­forum en samlande kraft som även förebygger brott i det offentliga rummet, genomför aktiviteter för att motverka nyrekrytering och samarbetar med civil­samhället. Polismyndigheten och Johan Olsson är därför svaret skyldig. Vi har lagt fram ett konstruktivt förslag för att lösa de uppenbara brister som finns. Hans alternativ är i praktiken att behålla dagens ordning, trots att han själv medger att resultaten inte är tillräckliga. Vi diskuterar gärna olika lösningar, men då måste vi börja i en gemensam verklighets­bild. Jacob Ämtvallexpert brott mot företagare, FöretagarnaMagnus Lindgrengeneralsekreterare, Stiftelsen Tryggare Sverige