REYKJAVIK – Varför ska vi gå med i EU, när vi redan har allt vi behöver? Vi är ju redan med i EES, säger Bára Halldórsdóttir, 73, som viftar med sin isländska flagga på torget Austurvöllur i centrala Reykjavik Hon har kommit hit för att lyssna på talare från nej-sidan, i slutspurten inför lördagens folkomröstning. Med EES menas ”europeiska ekonomiska samarbetsområdet”, som ger Island tillträde till EU:s inre marknad. Isländska företag kan i dag sälja sina varor – främst aluminium, fisk och skaldjur – till EU på i stort sett samma villkor som andra europeiska företag. Kvällen är sensommarsolig och sval. Åhörarna mumsar varmkorv i gräset vid torget. Austurvöllur är en populär protestplats, framför världens äldsta parlament, Altinget, och Reykjaviks vackert vita domkyrka. Över åhörarna tronar statyn över Jón Sigurðsson, som var ledare för den isländska självständighetsrörelsen under 1800-talet och stred för landets frihet från Danmark. En självständighet som till slut uppnåddes 1944, och som många invånare på ön ser som en helig del av den isländska identiteten. Danskar är fortfarande danskar Ett kvarter bort jobbar Þórhildur Davíðsdóttir Söebech, 24, för Ja-kampanjen. Hon ska snart flytta till Bryssel för ett jobb på Efta – frihandelsgruppen som Sverige var med och grundade år 1960 men lämnade för att gå med i EU. I dag är det Norge, Island, Lichtenstein och Schweiz som utgör Efta. Þórhildur Davíðsdóttir Söebech är engagerad i Ja-kampanjen inför folkomröstningen i Island. Foto: Teresa Küchler Þórhildur säger att många islänningar blandar ihop och snurrar in sig i orden ”suveränitet” och ”självständighet”. Fransmännen är inte mindre fransmän för att de också är med i EU. Danmark har inte blivit mindre danskt. – Vi brukar fråga motståndare: ser ni inte Danmark som ett självständigt land, eller danskar som självständiga individer, bara för att de beslutar vissa saker tillsammans med andra länder? Då brukar de tystna och säga ”ah, ok, vi tänkte inte på det viset”, säger hon. Hon menar att EU-medlemskap ger Island ”en plats vid bordet” – att man faktiskt får vara med och fatta de beslut som påverkar Islands handel och ekonomi. Island får just självbestämmande, säger 24-åringen. Förväxlade Island och Grönland I Reykjaviks centrum är det annars lite som vittnar om att en historisk folkomröstning snart ska hållas. Inga kampanjarbetare som delar ut flygblad i gränderna, inga gatupredikanter med EU-flaggor eller arga banderoller mot ”Bryssel”. Hallgrimskirkja är Islands största kyrka, och ett av landets högsta byggnader. Foto: Teresa Küchler Reykjavik är däremot fullt med journalister från hela Europa. Och det är på grund av Donald Trump. Den amerikanske presidentens upprepade hot om att annektera Grönland har tillfört en geopolitisk dimension till Islands EU-debatt, som världen följer uppmärksamt. En debatt som genom åren annars mest har handlat om makrillkvoter och om EU-ländernas fiskeflottor ska få lov att kasta ut sina nät i isländska vatten. Det var på världsekonomiskt forum möte i Davos i Schweiz i januari i år som Donald Trump började prata om Island i stället för Grönland. Hela fyra gånger sade han fel. Efteråt insisterade Vita husets talesmän på att Trump inte alls sagt fel i podiet – han hade bara hänvisat till Grönland som ”ett stycke is”. Senare medgav USA:s utrikesminister Marc Rubio att Trump begått misstaget. Presidentens felsägningar var en viktig anledning att söka skydd under EU:s vingar, menade Ja-sidan på Island. Regeringen, som ändå planerade att utlysa en folkomröstning om EU nästa år, beslutade att genomföra den så fort som möjligt, redan i år. ”EU har inte ens en armé” Tanken att USA skulle bli ett hot mot Island ser nej-röstaren Bára Halldórsdóttir som löjligt. – Jag oroar mig inte för det, eftersom USA skyddar Island. Varför skulle vi gå med i EU för vår säkerhet? EU har inte ens en armé som kan skydda oss, slår hon fast. Nej-lägret på Island vill att ön behåller kontrollen över sina fiskevatten. Foto: Marco Di Marco /AP Donald Trump ses för övrigt inte som den enda, möjliga säkerhetsrisken i Nordatlanten. Både Ryssland och Kina driver på för att säkra sig tillgång till arktiska sjövägar och dyrbara resurser. Arktis vatten tros vara en veritabel guldgruva, full med gas och mineraler. Island ligger också mitt i det så kallade GIUK-gapet, som är en förkortning för Greenland-Iceland-UK, en militärstrategiskt viktig passage som ger ryska ubåtar åtkomst till USA:s östkust och Nordatlanten. Den som kontrollerar området kan i praktiken övervaka och begränsa Rysslands marina rörelser mellan Arktis och Atlanten. Eller som den gamle, brittiske premiärministern Winston Churchill en gång uttryckte det: ”Den som har Island har en pistol riktad mot England, Amerika och Kanada.” Kan förhandla och sedan rata Islands regering, en öppet EU-tillvänd trepartskoalition med socialdemokrater, liberaler och populister, har lanserat ett slags tvåstegsraket för Islands EU-närmande. Först en folkomröstning på lördag om att återuppta de förhandlingar om EU-medlemskap som man startade år 2009, men vände ryggen efter bara några år. Sedan, om man lyckats få till fina villkor med EU, ännu en folkomröstning om att träda in i unionen, alltså fullt medlemskap. Småbåtshamn i Reykjaviks utkant. Fritidsfiskare säljer ofta sin fångst till Reykjaviks restauranger. Foto: Teresa Küchler Ja-sidan menar att islänningarna borde ta chansen och se vad man kan förhandla fram i Bryssel, som kanske vattentäta garantier om att Island får behålla kontrollen över sina fiskevatten – ett absolut krav som premiärminister Kristrún Frostadóttir har lovat att ställa. De kan ju bara rösta nej till medlemskapet senare, om de inte är nöjda med avtalet, är tanken.