En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-07-25 07:06Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/mina-asp-romefors-ewa-froling-skildrar-svindlande-sin-psykiska-kollaps/KULTUR | KOMMENTARMina Asp Romefors: Ewa Fröling skildrar svindlande sin psykiska kollapsPublicerad 07:06Ewa Frölings Sommar i P1 är ett egensinnigt program om att bli till som människa. Hon talar med klarsynthet om livet och döden – och passar på att återuppliva sin mest berömda rollfigur. DN:s Mina Asp Romefors har lyssnat.Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevIngmar Bergman utlovar kex, te och ett filmmanus om Ewa Fröling tar sig till Karlaplan. På andra sidan luren har Fröling sin blöjlösa dotter i famnen när hon känner en varm kisstråle rinna ner längs kroppen. Hon tappar telefonen och dottern sin napp, innan tisdagen fortgår som en dag bland många.Men samtalet skulle bli början på en magisk värld och starten på det hon själv beskriver som ett fantasteri. Snart ska hon axla huvudrollen i ”Fanny och Alexander” och med det bli yngst i Bergmanklanen.När Ewa Fröling sommarpratar för tredje gången ägnar hon sina 90 minuter åt att med en stundtals abstrakt språkdräkt redogöra för ett liv nära den svenska högkulturens pulsåder. Hon är en av Sveriges mest hyllade skådespelare och nu snärjer hon kreativt lyssnaren genom att blanda in sitt jag med det svenska filmarvet, konsten och världens allmäntillstånd. Genom en skickligt producerad ljudbild tar hon oss till tidigt 1900-tal och bjuder återigen in oss till en jul i UppsalaDet är ett egensinnigt sommarprat om att bli till som människa, vilket väcker till nyfikenhet när det kommer från en röst som ägnat sitt liv åt att iklä sig roller på film och i teater. Emellanåt blir det svårt att urskilja vad som är hennes egen historia och vad som är karaktärernas öden, som att arvsmassan hos de roller hon en gång varit aldrig riktigt gått ur systemet.I en passage återupplivar hon änkan Emilie Ekdahl från Bergmans klassiska familjeepos. I ett brev till den avlidne maken Oscar tillåter hon sig att fantisera om vad som blivit av teaterfamiljen Ekdahl. Genom en skickligt producerad ljudbild tar hon oss till tidigt 1900-tal och bjuder återigen in oss till en jul i Uppsala.Svindlande beskriver hon sin psykiska kollaps och skapar en form av begreppsapparat genom nordisk folktro och mytologi. Hon skildrar sin Weltschmerz och hur hon tog god tid på sig att överleva igen efter kollapsen och cancern. Mot slutet av programmet talar hon med klarsynthet om att hon ser livet som cirkulärt och att hon numera ser döden över horisonten.Kanske är det just därför hon avslutar med att låta – vad jag förmodar är – ett barnbarn läsa upp en text hon själv framförde för 67 år sedan.Läs fler Sommarkommentarer:Johan Croneman: Kan någon lyssna på Carl Skau utan att radikaliseras?Sanna Torén Björling: Svårt att värja sig när Martin Kragh tar oss till dödens närhet