Samtalsledaren Karl Lindqvist visar vägen till lägerplatsen.Vi traskar djupare in i Nackareservatet. Frodig grönska omkring oss. En träbro välver sig över en å, prickig av näckrosblad. Så lägligt. Kalle arbetar nämligen efter ”bromodellen”.Vi deltagare bör inte kasta oss rakt in i den känslomässiga elden, förklarar han. Promenaden till lägret utgör en påfart. Acklimatisering. När vi hunnit halvvägs ställer Kalle ned säcken med ved.Vi delas upp i grupper om två, ombeds beskriva våra förväntningar för varandra.Mannen intill mig, Stefan, är 53 år. Långt grånat hår uppsatt i hästsvans. Mönstrande blick bakom glasögonen.– Börja du, säger han.– Det ska bli spännande att se hur obekväm jag kommer att känna mig, säger jag.