Olof Ehrenkrona: Ryska hotet är på kort och lång siktHåller fortet. Foto: Efrem Lukatsky/APVäst klarar sig inte utan Ukrainas militära styrka, och Ukraina klarar sig inte utan understöd från väst. Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. Den 26 juni i år inledde Ukraina en 40 dagars offensiv för att tvinga Putin till förhandlingsbordet. Putin besvarade utmaningen i ett tal två dagar senare. Han medgav att Ukrainas drönarattacker djupt in i Ryssland, mot infrastrukturen och oljeraffinaderierna, hade skapat problem. Men han upprepade sina maximalistiska krav. Ukraina måste ge upp de befästa områdena i Donbass som ryssarna har misslyckats med att erövra och hela området i Putins fantasiskapelse Novorossija. I realiteten handlar det om att skaffa en bas för att sluka hela Ukraina och återskapa det förlorade imperiet. Drönarkriget har skiftat karaktär till Ukrainas fördel. Medan ryssarna använder sina drönare för terrorkrigföring mot civilbefolkningen slår Ukraina till mot energiförsörjningen, krigsindustrin och infrastrukturen för att slå ut logistiken som försörjer fronten. En effektiv bekämpning av det ryska luftvärnet har gett det ukrainska försvaret något som närmast liknar luftherravälde på strategiska platser, bland annat Krim. Nu finns tecken på att majoriteten av ryssarna vill ha slut på kriget. Försörjningslederna till Krimhalvön befinner sig under ständig beskjutning. Luftvärnet och radarbevakningen är utslagna. Brist på drivmedel och varor gör att Moskva i praktiken har förlorat kontrollen. Vid fronten bedriver ukrainarna distanskrigföring som har gjort att ryssarnas förluster nu överstiger 30 000 man per månad med relationen 8/1 sett till de ukrainska. En rysk soldat som skickas till fronten har i dag en genomsnittlig överlevnadstid på en halvtimme. Putin har i det längsta försökt att dölja kriget för det urbana Ryssland. Men bristen på bensin och diesel har gjort det omöjligt. Ukraina har bombat raffinaderier och ledningar och slagit ut 20–25 procent av drivmedelsförsörjningen. Kilometerlånga köer till bensinstationerna har fört in kriget i ryssarnas vardag. Putin tvingades i sitt tal nämna dem, även om han försökte tona ner konsekvenserna. Även om ryssarna har tvingats anfalla i små grupper och till fots behöver soldaterna förses med mat och vatten. Ukrainas attacker mot logistiken kompletterar utmattningskriget med ett belägringselement som förvärrar situationen för ryssarna i Donbass. Missnöjesyttringarna blir alltfler och tongångarna allt radikalare bland militärbloggare och ute på förbanden. Nu finns tecken på att majoriteten av ryssarna vill ha slut på kriget. Putins retorik att Nato är den reella fienden och att landets överlevnad står på spel ska ses mot den bakgrunden. Han tänker inte ge upp och han nöjer sig inte med mindre än att hans krigsmål realiseras nu eller senare. För oss betyder det att hotet från Ryssland måste mötas i två tidsperspektiv. På kort sikt måste Ukraina stödjas med målet att krossa den ryska invasionen. Att det går bra för Ukraina just nu och dåligt för Putin är en signal om att det lönar sig att öka trycket på Kreml. Passivitet riskerar att ge Putin en andhämtningspaus. På lång sikt måste vi planera för en hotbild som varar i ett par decennier. Inget talar för en positiv regimförändring, snarare tvärtom. Ett demokratiskt Ukraina förankrat i väst kommer att vara ett ständigt hot mot neoimperialisterna i Moskva och en påminnelse om det totalitära Rysslands geopolitiska misslyckande. Med eller utan USA måste Europa kunna besegra och isolera en aggressionsbenägen rysk granne. Detta kräver ett fritt Ukraina, demokratiskt och fullvärdig medlem i EU. Alexander Stubb konstaterade nyligen att Ukraina visat att vi är mer beroende av Ukrainas militära styrka än tvärtom. Men politiskt och ekonomiskt klarar sig inte Ukraina utan stödet från väst. Ödesgemenskapen är här för att stanna.