Claes Arvidsson: Europa behöver kunna försvara sigRysslands mål förblir desamma. Foto: Vyacheslav Prokofyev /APFörsvarsberedningens delrapport ”Skärpt läge” understryker att hotet från Ryssland kvarstår. Hur Europa ska kunna försvara sig på egen hand är däremot ännu oklart. Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. Sveriges medlemskap i Nato har bidragit till en bättre säkerhetspolitisk miljö i Europa. Integrationen har gått smidigt med fokus på att leverera försvarsnytta. De goda nyheterna i Försvarsberedningens delrapport Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden, går dock hand i hand med de dåliga. Därför är den förtida. Ryssland har varken gett upp målet att med våld lägga under sig Ukraina eller viljan att upprätta en intressesfär i Europa. Hybridkrigföringen trappas upp och präglas alltmer av risktagande. I rapporten varnas för möjligheten att ryssarna vid gynnsamma politiska omständigheter väljer att testa hållbarheten i Natos artikel 5 – det vill säga att ett angrepp på en medlem betraktas som ett angrepp på alla. Försvarsberedningen (FB) har inte heller någon förhoppning om att Ryssland efter Putin ska bli något annat än som Ryssland under Putin. Mellan raderna framgår dessutom att Nato är som Schrödingers katt. Alliansen både finns och inte finns. Visst rullar det militära samarbetet på, och visst försäkras det att USA både står fast vid artikel 5 och att kärnvapenparaplyet hålls utfällt över Europa. Men ingen vet ju vad som gäller i morgon. USA är en central allierad för Sverige och i rapporten prisas det bilaterala militära samarbetet. Samtidigt fångas Trumppolitiken med uttryck som ”oförutsägbar”, ”transaktionalism” och “hårdare retorik”. Formuleringarna är inlindade men den varnande undertexten lyser i neon. FB understryker behovet av en ny bördefördelning i Nato, som ska leda fram till att Europa tar huvudansvaret för konventionellt försvar medan USA kvarstår som kärnvapengarant. Men USA är alltså inte att lita på. FB skriver om den viktiga roll som EU spelar för Ukrainas överlevnad och det pågående arbetet med en säkerhetsstrategi för Europa, men inte så mycket mer. Visst slås det fast att Sverige aktivt ska delta när EU utvecklar sin politiska portfölj, men det skulle behövas mer djupgående resonemang än så. Inte minst handlar det om ekonomisk säkerhet, som till exempel investerings- och exportkontroll, tullpolitik och konflikter med amerikanska techgiganter. Det är områden där EU är i konflikt med USA. Krigsorganisationen och krigsförbanden står i fokus för det militära försvarets utveckling. Det är självklart mot bakgrund både av säkerhetsläget och åtaganden gentemot Nato. FB har dock lite att säga om det som är det avgörande testet på politikens genomförande. Det vill säga hur det militära försvarets operativa förmåga utvecklas. Totalförsvaret har stärkts men i en forcerad upprustningsprocess är det mycket som ska mäktas med – och helst på rätt sätt. En inblick i komplexiteten i ges i rapporten Uppföljning av totalförsvarsbeslutets genomförande 2025 från Myndigheten för totalförsvarsanalys. MFTA har identifierat cirka 600 ställningstaganden i Försvarsbeslutet 2025–2030, som sedan följts av regeringsbeslut riktade till myndigheterna med krav på genomförande. Med utgångspunkt från årsredovisningarna för 2025 har man granskat hur totalförsvarets olika myndigheter jobbat med de olika besluten. För myndigheterna i det militära försvaret noteras hög aktivitet i drygt hälften och en viss aktivitet i en fjärdedel av fallen. I resten av fallen är det oklart vad som har gjorts. Tidigare präglades totalförsvaret av brist på pengar och gott om tid. Nu är det motsatsen som gäller. MFTA har också analyserat spårbarheten, det vill säga den uppföljningsinformation som ges från de militära myndigheterna. Bara en knapp tredjedel bedöms vara god, begränsad i nästan hälften av fallen och i övrigt otillräcklig. Tidigare präglades totalförsvaret av brist på pengar och gott om tid. Nu är det motsatsen som gäller. Likväl är det viktigt att också hålla koll. Analysen är ett pågående arbete för att i görligaste mån säkerställa att anslagna miljarder används på sätt som gör att målen uppnås och att det sker på ett kostnadseffektivt sätt. Så visst finns det åtskilligt att se fram emot när FB kommer med sin ordinarie redovisning i höst. Det gäller också frågan om Arktis, vars ökade säkerhetspolitiska och militära betydelse med rätta lyfts fram. Tyvärr säger man inget om behovet av en ny forskningsisbrytare. Alltså isbrytare som regeringen inte fick plats med i sin färska Arktisstrategi. Oden har tjänat Sverige väl men behöver lägga till vid kaj efter snart 40 år. I Allvarstider för Sverige påtalade FB 2024 just allvaret efter den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina 2022. Skärpt läge tydliggör att läget inte har blivit tryggare sedan dess. Det är bra att man slår fast att vägen fram mot ökad säkerhet för Sverige går via ett starkare totalförsvar, integration i Nato och att Ryssland inte får en seger i Ukraina. Det konstateras att: ”Med Ryssland som dimensionerande hot och den transatlantiska länken stadd i förändring behöver Europa stärka både sin försvarsförmåga, konkurrenskraft och geopolitiska roll.” Kort sagt behövs det en bredare diskussion om hur Europa ska kunna försvara sig på egen hand. Och den bör även äga rum utanför beredningens slutna rum.