En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-06-30 07:18Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/gemenskap-och-rorelse-pa-seniorkollo-forsta-kullerbyttan-pa-70-ar/INSIDANGemenskap och rörelse på seniorkollo: ”Första kullerbyttan på 70 år”Publicerad 06:47Seniorgympa är inte bara promenader och stavgång. På seniorkollot på Värmdö kör deltagarna parkour, mattcurling, slår kullerbyttor och tränar handstående.– Jag räknar med att bli hundra år, säger 85-åriga Gulli Moquist.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevDet är svettigt framför tjockmattan i gymnastikhallen på Lillsveds folkhögskola. Många av deltagarna i Svenska gymnastikförbundets seniorkollo har inte slagit en kullerbytta sedan barnsben.– Alla är rädda för det här. De brukar säga absolut inte hopp eller kullerbytta. Sedan tar det fem minuter så köar alla för kullerbyttor, säger Johanna Andersson, verksamhetschef i Täby gymnastikförening.Mycket riktigt. Peppade av ledaren radar ett gäng 70-plussare snart förväntansfullt upp sig i väntan på sin tur.– Var modiga och ha ett öppet sinne. I min förening har vi folk med proteser över hela kroppen och bara 30 procents syn, men allt går att anpassa. Det snurrar i huvudet men det är inget farligt, vi tar hand om er, säger Johanna Andersson.Sune Tungström, 84 år, är en av seniorerna som vågar böja huvudet nedåt, rikta blicken mot magen, luta kroppen framåt - och klarar snurren galant.– Första kullerbyttan på 70 år. Det var jätteskönt. Jag leder en gympagrupp seniorer med medelålder på 75 år i Vaxholm. Jag trodde inte jag skulle vara ledare i den här åldern. Vi tränar mycket balans men nu ska vi köra kullerbytta också, säger Sune Tungström.Många av deltagarna som sökt sig till seniorkollot på Värmdö har varit gymnaster i unga år men tränar nu i lugnare form. Ann-Marie Björk, 83 år, från Saltsjö-Boo, går stavgång och gör gympa med Sofia varje dag med gummiband och vattenflaskor som tyngder. Nu har hon fått inspiration till mer lekfulla sporter.– Kollot har varit jätteroligt och lärorikt. Vi har provat på olika sporter, casting där man ska pricka med ett spö och mattcurling var jättekul. Pingis var det massor med år sedan jag spelade, men det funkade, säger Ann-Marie Björk.Det viktigaste med träningen är kanske ändå gemenskapen menar hon.– Att fika tillsammans är minst lika viktigt. All gemenskap är berikande. Det är många äldre som är ensamma.Efter kullerbyttorna väntar parkourbanan utanför knuten. Den innehåller trixiga trappor, lianer, balansbrädor och hängredskap och påminner om en tuff terrängbana. Siw Johansson, 72 år, hänger både länge och gärna i trästocken.– Jag tränar på gym en gång i veckan och då hänger vi i en sådan här. Vi försöker räkna snabbt till hundra. Många av mina bekanta kan inte hänga så. Jag har hållit på med gymnastik hela livet. Så länge jag kan gå, hoppa och springa så ska jag göra det, säger Siw Johansson.Tempot ökar i parkourparken. Deltagarna ålar och klättrar, går balansgång och svingar sig i rep. De klättrar uppför trappor som är sneda och vinda som i Lustiga huset.– Parkour kan ju vara väldigt avancerat, men här handlar det om att ta sig över hinder, balansera och öva de grundmotoriska färdigheterna, kanske klättra, hoppa och krypa, säger Maria Hellzenius, en av ledarna.Gulli Moquist, 85 år, lyckas skrapa vaden på banan och blöder genom sina tights. Det verkar inte bekymra henne nämnvärt. Hon är van att leda andra seniorer i parkour på Reimersholme där hon bor.– Jag slog i kanten, jag äter kortison mot borrelia så mitt skinn är tunt. Men man måste röra på sig hela livet för att orka med att bli gammal. Jag räknar med att bli 100 år, säger Gulli Moquist.– Jag brukar köra parkour på Reimersholme med andra pensionärer. Man kan ju använda parkbänkar och staket till exempel.Kollots A och O är att deltagarna tränar efter egen förmåga och sina egna förutsättningar.– Alla är välkomna som de är och vi anpassar träningen efter personerna. Vi vill att de ska få röra sig. Vi öppnar upp dörrar, säger Johanna Andersson.Fransisco de Lacerda har ingen gymnastikerfarenhet från barndomen att luta sig tillbaka mot. Men förra julen fick han truppgymnastik i julklapp av sin fru. I dag slog han volter i gymnastiksalen som om han aldrig gjort annat.– Det är en kul utmaning och något som jag aldrig tänkt att jag skulle kunna göra. Jag gör inte volterna så bra, men de ska bli bättre, säger Fransisco de Lacerda.Han är född i Portugal och ser stora kulturella skillnader jämfört med Sverige.– Där ska man vara värdig och seriös. Inte ska man göra det här när man är pensionär. Jag brukar tänka varför inte. Jag vill inte genera folk med det jag gör. Jag dansar balett också, och njuter av det.Frun Cecilia de Lacerda slår fast att fördomar finns i Sverige också.– Jag brukar berätta för folk att jag håller på med styrketräning och min man dansar klassisk balett. När vi träffades höll jag på med karate, vi brukar utmana varandra och tävla mot varandra.Kollot närmar sig sitt slut och gruppen samlas i gymnastikhallen för reflektion. Många har fått nya träningsidéer att ta med sig hem i gymnastikpåsen. Mottot är att träning är något man kan göra hela livet.– Det unika här är att man får prova många olika saker. Vi erbjuder ett smörgåsbord av sporter, och det ska vara roligt. När deltagarna gör saker och skrattar tillsammans så blir det väldigt lättsamt. Och så får de äta god mat och dricka vin till kvällen också, säger ledaren Calle Myrsell.Läs mer:Fotbollsserien där det är förbjudet att springaFem tips: Så planerar du för ett bra liv som pensionär