Josh O’Connor och Lily LaTorre. Foto: Lucky Dogs”Rebuilding” utspelar sig efter Colorados mycket svåra skogsbränder. Det är en bitterljuv berättelse om att högakta det man har. Rebuilding DramaRegi Max Walker-SilvermanManus Max Walker-SilvermanMedverkande Josh O’Connor, Lily LaTorre, Meghann Fahy, KaliReis, Amy Madigan m flLängd 1 tim 36 minBiofilm. Barntillåten. Sommaren 2020 drabbades den amerikanska delstaten Colorado av så svåra skogsbränder att de saknar motstycke. Ytan som brandhärjades var ungefär lika stor som Gotland och kostnaderna uppgick till miljardbelopp. ”Rebuilding” utspelar sig mot bakgrund av dessa omständigheter. Thomas ”Dusty” Fraser Jr (Josh O’Connor) har fått se sin släktgård vid foten av Klippiga bergen slukas av lågorna. Nu auktionerar han bort sina kor, hans häst tas hand om av en granne och själv flyttar han in i en trailer park iordningställd för dem som inte har någonstans att ta vägen. Inte sedan ”Brokeback mountain” har en cowboy haft huvudet så nedkört mellan axlarna. Lika arrogant och slätrakad som Josh O’Connor är i rollen som prins Charles i ”The Crown”, lika nedtonad och skäggig är han i denna. Och fullt trovärdig som jänkare ska tilläggas. Det gäller även australiska Lily LaTorre, som känns igen efter sin roll i Netflixskräckfilmen ”Run rabbit run”, och som här spelar Dustys dotter, Callie Rose. Trots de dramatiska grundförutsättningarna sjunger filmen långsamhetens lov. Man kan ana, utan att det sägs explicit, att Dusty redan långt innan branden har distanserat sig från sin dotter och sitt ex (Meghann Fahy från ”The White Lotus”) som efter skilsmässan flyttat hem till sin mamma igen och träffat en ny man. Läget för den naturkatastrofdrabbade delstaten Colorado blir allt tuffare. Foto: Lucky Dogs Nu är självkänslan riktigt körd i botten, han bryr sig inte om att packa upp flyttkartongerna och pratar om att i stället bosätta sig 200 mil norrut i Montana. Men utan att han själv är drivande väcks han till liv igen av dotterns villkorslösa kärlek och den tillit som hans nya grannar möter honom med. Sedan detta lågmälda mästerverk till film hade världspremiär på hemmaplan i Colorado under Sundance filmfestival i fjol har läget för den naturkatastrofdrabbade delstaten blivit allt tuffare. Trumpadministrationen hotade strax innan jul med repressalier efter att den tidigare republikanska politikern Tina Peters fängslats för valmanipulation. Sedan dess har man tagit beslut om att avveckla det världsledande klimatinstitutet NCAR i Boulder, samt stämt delstaten för dess rättsliga skydd för invandrare och för att den inte vill utlämna känslig väljarinformation. Presidenten nämns inte över huvud taget i ”Rebuilding”, men att medkänsla och solidaritet är filmens ledord blir tydligare än plakatpolitik. Med främst är detta en bitterljuv berättelse om att högakta det man har och inte det man har förlorat, vilket nästan övertydligt manifesteras av John Prines postludium ”How lucky”. ”Today I walked down the street I use to wander / Yeah, shook my head, and I made myself a bet / There was all these things that I don’t think I remember / Hey, how lucky can one man get?”