Anders Sundell: Tänk om andra också är vanligaBlev som dom andra. Foto: Remy De La Mauvinere/APFolkstyre kan aldrig undvika felbara människor. Det är dock inte det sämsta. Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Har du någon gång känt dig som en bluff? Oroat dig för att bli avslöjad i sammanhang där alla andra verkar mycket mer insatta än du? Upplevt framgångar, men tänkt att det måste berott på tur? Fått beröm, men bakom leendet tänkt ”om de bara visste…”? Det har jag, många gånger. Det kallas ”bluffsyndromet”, känslan av att ens framgångar inte är förtjänta, oavsett vad meriterna säger. Och jag är inte ensam. Undersökningar visar att tankarna förekommer i många olika yrkesgrupper. Till och med de som håller i skalpeller till vardags oroar sig för att inte vara lika slipade som sina kollegor: En undersökning av blivande kirurger fann att samtliga studiedeltagare var drabbade av syndromet. För egen del hade jag av naturliga skäl en stark sådan känsla när jag började forskarutbildningen. Plötsligt hade jag professorer som kollegor. Få titlar för med sig lika mycket förväntningar. Och mina arbetskamrater är verkligen smarta och kunniga. Men med tiden visade det sig att de inte var ofelbara (inte för att de någonsin påstått något sådant). För det är ingen. Inte ens Einstein kunde undgå att känna sig som en ”ofrivillig svindlare” i sin egen genikult. Inte ens Einstein kunde undgå att känna sig som en ”ofrivillig svindlare” i sin egen genikult. När jag lärt känna personer från andra respekterade yrkesgrupper har slutsatsen varit densamma. Ingenjörer, journalister, jurister och läkare – alla duktiga, men i slutänden människor de också, med alla de vanliga felen och bristerna. Insikten ger dock dubbla känslor. För lika mycket som den hjälper självförtroendet så gnager den på systemförtroendet. Är det likadant i politiken? Fattas alla avgörande beslut om landets och världens framtid också av helt vanliga människor? Barack Obama berättade i en intervju förra året om hur det var att möta personer med makt och fina titlar. ”Den här idén om att de skulle vara så speciella, så smarta, så sofistikerade – inte direkt. Om man sätter sig ner och pratar med dem så visar det sig att de bara är vanligt folk.” Svensk forskning visar förvisso att politiker är lite smartare än vi andra. I mönstringens begåvningstest som betygsätts på en skala från 1 till 9 fick manliga riksdagsledamöter i snitt 6,7, jämfört med 5,9 bland kommunfullmäktigeledamöter och 5,0 för män i allmänhet. En skillnad, men inte är det några genier vi talar om. Och det är helt i sin ordning, trots allt. En av Obamas föregångare, Abraham Lincoln, brukar ofta röstas fram som den bäste amerikanske presidenten. Han avslutade sitt berömda tal vid Gettysburg med en förhoppning om att ”styre av folket, genom folket, för folket” inte skulle försvinna från jordens yta. Genom folket är nyckelorden. För om ingen är ofelbar finns det heller ingen annan att anförtro makten åt. Talet har av eftervärlden ansetts vara ett av de viktigaste och mest välformulerade genom tiderna. Men när den ständigt nedstämde upphovsmannen gratulerades dagen efter blev svaret bara att han var glad att det lilla han sa ”inte var helt misslyckat”.