Valben hämtas upp från havsbotten i sydöstra Indiska oceanen. Fyndet är en del av den 1 200 kilometer långa valkyrkogård som forskare nu beskriver i tidskriften Nature. Foto: APEn 1 200 kilometer lång ”valkyrkogård” har hittats i sydöstra Indiska oceanen, där vissa skelettfynd uppges vara uppemot fem miljoner år gamla. Valkyrkogården ligger i Diamantina fracture zone i sydöstra Indiska oceanen och är den största och mest omfattande som hittills har upptäckts. Vissa av skelettfynden är mer än fem miljoner år gamla. Fyndet gjordes redan 2023, men presenteras nu efter flera års analyser och vetenskaplig granskning. Så kallade ”whale falls” – döda valar som sjunker till botten – är inte helt ovanliga, men de flesta har hittats på mindre än fyra kilometer djup. Det som sticker ut med den här fyndplatsen är att kadavren hittats på mer sju kilometers djup och att fynden sträcker sig 1 200 kilometer över havsbotten. Nya arter funna på botten Varför så många valar har dött just i det här området är fortsatt oklart. En av teorierna är att området ligger längs en migrationsrutt för vissa valarter. Forskarna lyfter också att havsbottnens V-formade struktur kan ha bidragit till att samla lämningarna på platsen. Men det är inte bara den stora mängden döda valar som gör platsen ovanlig. På de ruttnande kadavren har forskarna hittat ett myller av liv – bland annat kräftdjur, sjögurkor, musslor, benätande maskar och ormstjärnor. Många av dem är sannolikt arter som aldrig tidigare har dokumenterats, enligt fynden som publicerades på onsdagen i tidskriften Nature. – Den här upptäckten visar att dessa extrema och outforskade miljöer är hem för arter och ekosystem som fortfarande är okända för vetenskapen, och att vi därför fortfarande är långt ifrån att förstå den verkliga biologiska mångfalden på vår planet, säger Giovanni Bianucci, en av studiens medförfattare och verksam vid universitetet i Pisa till nyhetsbyrån AP. Resterna av valar på havsbotten i sydöstra Indiska oceanen har blivit hem för stora samhällen av marint liv. Bilden är tagen i Diamantina fracture zone Foto: AP Forskarna beskriver fyndet som viktigt eftersom det ger en ovanlig inblick i hur liv kan uppstå och överleva i några av jorden mest extrema miljöer. På sådan djup saknas ljus och tillgången till föda är begränsad. Havsdjupet skyddar Att valkadavret legat kvar så länge beror, enligt forskarna, på att benen är tillräckligt täta för att stå emot de benätande maskarna, samtidigt som djupet skyddat benen från nedfallande sand och lera. Ett tunt lager mineraler från havsvattnet kan också ha bromsat nedbrytningen. – Valens enorma storlek och den unika kemin i dess ben är nycklarna till att sådana särskilda undervattensmiljöer kan bildas. Samtidigt gör det djupa havets själva natur att de här platserna är exceptionellt svåra för forskare att lokalisera, säger Xikun Song, biolog vid Kinesiska vetenskapsakademiens institut för djuphavsvetenskap och ingenjörsvetenskap.