Ylva Lagercrantz Spindler: Ge inte glidmedel till din lärare!Presenter till lärare är ett ämne som väcker allt hetare debatt. Foto: Viktoria Bank/TTAtt ge presenter till lärare har väckt debatt. Men borde verkligen kommuner tvinga skolorna att tacka nej? Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Allt med våra barn tenderar att flyta ut i vår tid. Ett slags gargantuanskt tillstånd där diverse firanden växer oproportionerligt. Födelsedagar har vuxit till födelsedagsveckor och studenten firas numera redan på högstadiet (grundenten), medan skolavslutningar i allmänhet kan bestå av timslånga program med elevuppträdanden av högst varierande kvalitet. Kort sagt, vi lever i en dekadens som påminner om de backanaler som enligt myten föregick romarrikets fall. Detsamma gäller gåvor till kidsens lärare. Numera duger inte ett äpple från trädgården för att de ska få bättre betyg. Nej, allra minst ska du ge en fluffigt cellofaninslagen korg fylld med lyxiga spaprodukter. Eller varför inte låta trycka upp en chokladask med barnens foton på pralinerna? På webben finner jag flera sajter som har specialiserat sig på just på presenter för lärare. Denna godhetshets har väckt en etisk debatt. På ena sidan: de kommuner som likställer gåvorna med mutor till myndighetsanställda. På den andra: Lärarna själva som tycker att det finns viktigare saker att bråka om. Som rimliga löner. ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral” (först kommer käket, sedan moralen) som Mackie Kniven sjunger i Bertolt Brechts och Kurt Weills ”Tolvskillingsoperan”. Det vill säga, innan du kan tänka på vad som är rätt och fel måste du ha mat på bordet. Sedan har vi förstås alla familjer som inte har råd att bidra till exklusiva presenter. Men lärarkårens egna förväntningar på vad som ska ges är låga. De har ju faktiskt inte bett om att få någonting alls. Om de ändå själva får välja hamnar ”uppskattning” och ”ingenting” på topplistan, medan prydnadssaker och hembakat är mindre populärt. Det visar en informell undersökning som Vi lärare gjorde i sina sociala medier förra året. Sämsta presenterna Och visst kan en porslinstomte i juni kännas knasigt. Men där finns värre saker som rentav kan väcka anstöt. På ett diskussionsforum finner jag en tråd där avsändaren efterfrågar exempel på just den ”bästa och sämsta lärarpresenten” man fått. Bland de sämsta återfinns sådant som ”en tam mus”, en ”plastros med en stringtrosa inuti” och ”glidmedel”. Sistnämnda med den förlåtande bisatsen att eleven kanske trodde det var en bodylotion. Men också sådant som ”jeans och en skjorta”, med den besvikna kommentaren att hen dessutom inte kunde byta dem då inget kvitto bifogades. En tam mus barnet kanske ville bli av med innan sommarlovet eller nötter till en nötallergiker? Uppsåten kan diskuteras i båda fallen. I friskolornas tidevarv ser sig vårdnadshavarna som kunder med allt vad det innebär av rättigheter men inga skyldigheter. Ska man då inte få visa sin uppskattning till de hårt slitande lärarna med sina ofta usla arbetsvillkor? Absolut. Men här är det lärarens rättigheter som borde värnas: rättigheten att själv få tacka nej till opassande gåvor, snarare än att bli mästrad av kommunen. Men också rättigheten att slippa äta upp sin skolklass i form av praliner.