Moa Lund Pettersson: Fotboll – socialism i förklädnad? Foto: Alamy. Illustration: Liv WidellDen amerikanska högern brukade håna fotbollen som socialistisk och omanlig. Men inför sommarens VM i USA möts sporten av helt andra tongångar. Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vi står inför fotbolls-VM och världen samlas återigen kring vår tids stora lägereld. Under några soliga sommarveckor reduceras geopolitik, nationalism och identitet till 90 minuters sportslig kamp. Många länder ser sitt landslag som ett uttryck för nationell stolthet, och drömmen att besegra andra nationer inför hundratusentals åskådare är ständigt levande. Men för de amerikanska patrioterna representerar sporten i stället något annat – att tvingas underkasta sig globaliseringen. Redan 1988 stod det klart att USA skulle arrangera sitt första fotbolls-VM. Då var sporten obskyr i landet och motståndet var påtagligt. Den republikanska kongress­ledamoten, tillika tidigare NFL-spelaren, Jack Kemp var en av de som opponerade sig. I ett passionerat tal inför kongressen påpekade han vikten av att inte glömma vad ”riktig” fotboll är. Amerikansk fotboll var demokratisk och kapitalistisk. Den europeiska fotbollen symboliserade socialism, menade Kemp. I dag, nästan fyra decennier efter Jack Kemps passionerade tal, befinner sig USA plötsligt i fotbollens guldålder. Sporten har blivit landets största ungdomsidrott och världsmästerskapet lockar tv-publik i nivå med basketens NBA och hockeyns Stanley Cup. Utvecklingen har till stora delar drivits fram av den växande latinamerikanska befolkningen, där fotbollen länge varit en självklar del av kulturen. Men också av medelklassens så kallade ”soccer moms” som introducerade sporten bortom de invandrartäta storstadsområden där den först hade sitt starkaste fäste. Tillsammans fostrade de en ny generation amerikaner som växt upp med Premier League och Fifa-spel i stället för basketkort. För den yngre generationen framstår fotbollen inte längre som en europeisk särart, den är bara ännu en underhållningsprodukt i den globala streamingekonomin. ”Metersystem i kortbyxor” Det kulturkrig som en gång drevs på av upprörda patrioter är alltså på många sätt förlorat och sporten är numera djupt etablerad i USA. Ändå lever antifotbollsretoriken kvar som en kulturell reflex bland, framför allt, äldre republikaner. Radioprofilen Jim Rome deklarerade en gång att han hellre skulle ge sin son ett par skridskor och en paljettklänning än en fotboll. Inför fotbolls-VM 2010 beskrev den konservative kolumnisten Tom Piatak sporten som ”meter­systemet i kortbyxor”. Den republikanska författaren och aktivisten Anne Coulter gick ännu längre när hon, inför VM 2014, skrev att det växande intresset för fotboll borde betraktas som ett tecken på nationens moraliska kollaps. Men ideologiska invändningar blir svåra att upprätthålla när sporten samtidigt utvecklats till en global miljardindustri, och sedan Donald Trumps intåg i Vita huset har sportens kulturella status i landet förändrats. Trump har vid upprepade tillfällen talat varmt om fotbollen och knutit nära band till Fifa-ordföranden Gianni Infantino. Under lottningen inför fotbolls-VM 2026 föreslog han till och med att amerikansk fotboll borde byta namn och överge själva ordet ”fotboll” till förmån för den europeiska sporten. Ett uttalande som tidigare hade varit närmast otänkbart i den republikanska kulturkrigshögern. Ett politiskt verktyg Amerikanska investerare äger redan stora delar av europeisk toppfotboll och sporten är en central del av den globala underhållnings­industrin. Samtidigt har den blivit ett viktigt geopolitiskt verktyg. Gulfstaterna har de senaste åren investerat miljard­belopp i sporten, vilket förvandlat den till en arena för global prestige. För Trump handlar fotbollen därför mindre om kultur och mer om inflytande, pengar och internationell status. Men kanske är det inte republikanerna som förändrats, utan fotbollen i sig. Det finns en ironi i att sporten som så länge avfärdats som europeisk socialism nu förvandlats till ett av den globala kapitalismens mest lönsamma export­projekt. För de gamla kulturkrigarna symboliserade fotbollen liberalism och mångkulturalism. För Donald Trump symboliserar den något betydligt mer amerikanskt: en affärsmöjlighet.