En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-06-01 20:06Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/stockholm-styrs-av-daliga-forlorare-som-rundar-riksdagen/DN DEBATTPublicerad 20:00DN DEBATT.I Stockholm för det rödgröna styret ett gerillakrig mot riksdagen. När lagstiftaren bestämmer en sak hittar de kryphål för att styra mot en annan. De har så svårt att smälta förra valresultatet att de inte kan respektera folkviljan. Svälj förlusten, respektera reglerna och bättre lycka i september, skriver Carl Bergkvist, Stockholms Handelskammare.Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevFå svenskar har satt djupare avtryck i staten än Axel Oxenstierna (1583–1654). Som rikskansler under stormaktstiden bidrog han till att forma den förvaltning som än i dag kännetecknar Sverige och som vilar på institutioner, ansvar, ämbetsmannamässig ordning och lydnad under lag.Det är en av de viktigaste förklaringarna till Sveriges historiska styrka. Inte för att landet alltid har haft särskilt kloka makthavare, för det har inget land haft, utan för att vi byggde ett system där även den som för tillfället har makten förväntas underordna sig regler som är större än den egna viljan.I dag finns det skäl att påminna om detta. Inte minst i Stockholm.I den svenska författningen är ansvarsfördelningen i grunden tydlig. Riksdagen stiftar lag, regeringen styr riket och kommunerna verkar inom den ordning som följer av detta. Denna gräns tycks i Stockholms stad just nu behandlas som en pågående förhandling.Socialdemokraterna i Stockholm öppnade nyligen för att höja tomträttsavgälderna om riksdagen går vidare med friare hyressättning i nyproduktion. Det skulle innebära att staden tänker använda sin roll som markägare för att motverka effekten av en bostadspolitisk reform som beslutats på nationell nivå. Hyressättningen kan då visserligen förändras genom lagstiftning, men kostnaden ska tryckas upp genom kommunala avgälder.Staden har agerat på ett liknande sätt i frågan om Östlig förbindelse. När regeringen öppnade för att gå vidare med planerna på en färdigbyggd ringled i Stockholm svarade det rödgröna styret i staden inte bara med saklig kritik mot projektet. Styret deklarerade dessutom att man inte tänkte ”stå tysta och lämna walkover” och att staden, inom ramen för gällande lagstiftning, skulle arbeta mot förbindelsen.Det är naturligtvis legitimt att ha invändningar mot en stor infrastruktursatsning. Men när huvudstadens politiska ledning beskriver kommunens roll som att aktivt motarbeta en nationell inriktning blir frågan större än trafik, klimat och stadsutveckling. Då handlar det återigen om synen på ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. När en kommun konsekvent söker efter kryphål, motdrag och administrativa bromsar för att neutralisera riksdagens reformer, förskjuts maktbalansenEtt mindre, men illustrativt exempel, kom tidigare under mandatperioden, i frågan om gårdsförsäljning. När riksdagen beslutade att tillåta gårdsförsäljning av alkohol från den 1 juni 2025, valde Stockholm att begränsa öppettiderna efter Systembolagets modell. I praktiken innebar det att söndagsförsäljning stoppades och att den nationella reformen gjordes snävare och mindre användbar i huvudstaden än vad lagstiftaren hade avsett. Det var inte ett förbud mot reformen, men det var ett försök att göra den mindre användbar.Frågan om gårdsförsäljning är i sig knappast en ödesfråga för Sverige. Men den säger något om inställningen. När riksdagen öppnar en dörr på nationell nivå, söker Stockholm efter ett sätt att stänga den lokalt. När lagstiftaren fattar ett beslut som majoriteten i Stockholms stad ogillar, hotar staden att svara med egna kommunala motåtgärder.Detta är en oroande utveckling, inte minst för Stockholms näringsliv, som behöver långsiktiga och förutsägbara regler. Företag, fastighetsägare, byggaktörer, besöksnäring och andra delar av ekonomin måste kunna utgå från att nationella reformer får ett begripligt genomslag också i huvudstaden.I en demokrati måste man kunna förlora. Det gäller borgerliga politiker när vänstern vinner val, socialdemokrater när en borgerlig regering genomför sin politik och kommunpolitiker när riksdagen beslutar om lagar de själva inte hade röstat för. Att respektera folkviljan innebär inte att man måste sluta argumentera, sluta opponera eller sluta försöka övertyga väljarna om en annan riktning. Men det finns en avgörande skillnad mellan att vilja ändra en lag och att använda den lokala makten för att urholka lagstiftarens ambition innan en ny majoritet har vunnits.När en kommun konsekvent söker efter kryphål, motdrag och administrativa bromsar för att neutralisera riksdagens reformer, förskjuts maktbalansen. Medborgarna får då i praktiken höra att deras röst till riksdagen gäller, men bara så långt Stadshuset accepterar konsekvenserna. Respektera riksdagens beslut, även när det går emot den egna övertygelsenAxel Oxenstiernas Sverige byggde på insikten att staten måste vara större än dagsformen hos dess makthavare. Den principen är en förutsättning för ett modernt samhälle där makten växlar men rättsordningen består.Det kommunala självstyret ska självklart respekteras, men det får aldrig bli en ursäkt för att förvandla varje riksdagsbeslut till ett lokalt gerillakrig. Den politiker som vill ändra lagen får vinna nästa val, övertyga riksdagen och bära ansvar för sin linje inför väljarna.Fram till dess gäller något enklare och i längden viktigare: Respektera riksdagens beslut, även när det går emot den egna övertygelsen.Läs fler artiklar från DN Debatt:Charlie Karlsson, ekonomiprofessor emeritus: ”Glöm landsbygden – Sverige behöver en stadsminister”Företrädare för fastighets- och byggbranschen: ”Stockholms hyresmarknad hotar hela landets tillväxt”