RecensionNya fackböckerHorace Engdahl (född 1948) är författare, ledamot i Svenska Akademien och medarbetare i SvD. Foto: Emelie AsplundHorace Engdahls kurs ligger fast: han kommer aldrig sluta tro på det radikala i den exklusiva kulturupplevelsen. Eric Schüldt läser en lovsång till musikens kraft.Publicerad 2026-05-29 09:45När jag är ledsen lyssnar jag alltid på Richard Wagners musik. Gärna i hörlurar och för det mesta på högsta volym. Förspelet till operan ”Tristan och Isolde”, förvandlingsmusiken från ”Parsifal”, eller Wotans avsked i slutet av ”Valkyrian”. Vad som då händer är att jag till slut börjar gråta. Och medan tårarna strömmar nedför kinderna inser jag att allt inte är så hopplöst som jag trodde. Det finns fortfarande något vidunderligt i världen. Det finns oändlig mening och oändlig dimension.Det kan låta sentimentalt och överspänt, men jag har helt enkelt låtit ”Wagnerfebern stiga i kroppen”, som Horace Engdahl träffsäkert uttrycker det i sin nya bok ”Själen och musiken”. Nu är räddningen nära. Jag har lyckats ta emot ”det underbara utan förbehåll” som en oblat på min tunga. Det är också inträdesbiljetten till det exklusiva sällskap där Horace Engdahl ännu är överstepräst. Medlemmar är vi som ”förförts till ett estetiskt liv”. Det är det mest otidsenliga som finns, och därför den perfekta motståndsrörelsen i en tid när konsten är politik och moral men sällan själ.