RecensionOpera & musikalerNietzsche kontra WagnerJonas Karlsson som Nietzsche. Foto: Sören Vilks/FolkoperanFolkoperan experimenterar framgångsrikt med musikaliska monologer. Nu attackerar Jonas Karlssons Nietzsche med enorm energi sin forne hjälte Wagner.Att Johan Ulveson gjort succé som tonsättaren Sjostakovitj på Folkoperan är ingen överraskning. Spetsig monolog, levande musik, ett människoöde som likt en trasa vridits ur av hårdför politik. Uppföljaren kan verka vara knepigare, visserligen med Jonas Karlsson i centrum men då i en monolog där Nietzsche gör upp med Wagner. Texten vilar på Nietzsches attacker på tonsättaren i bokform men också hans brev. Tvekan uppstår bara om man inte räknar med Nietzsches språkliga kraft.Vi möter Nietzsche i de schweiziska alperna. Karlsson hissas upp ur scengolvet, sittande byxlös på sängen men med imponerande mustasch. Han jublar över den musik han älskar, den som dansar med lätta fötter (precis som bra filosofi). Just den spelas upp av orkestern i fonden – Bizets ”Carmen”. I en ganska läcker transformation hamnar vi snart i Isoldes kärleksdöd, där Wagners musik blir Bizets simmande motpol.