Jag minns en övernattning hos min kompis Micke. Det var runt millennieskiftet, han hade Nintendo 64, och vi spelade James Bond som sköt ryssar i ”Goldeneye 007”. Kantiga polygoner, figurernas huvuden såg ut som toapappersrullar som någon målat ansikten på, ett epokgörande mästerverk när det kom ut.På utomhusbanan som hette Severnaya, vilket vi inte visste bara var ryska för ”norr”, lät jag James Bond bli stående och betraktade kulisserna. Severnaya var ett kuperat snölandskap inhägnat av tät granskog. Den rosa himlen som skymtade mellan mörkblå moln stod högt men skogen reste sig som ett endimensionellt plank i vägen för horisonten.