RecensionNya romanerGränstrakterGerald Murnane (född 1939) är en australisk författare, ständigt Nobelpristippad. Foto: Weyler förlagVerklighet och språk är storheter som kan synas för alltid oförenliga. Hos Gerald Murnane är de oskiljaktiga, konstaterar Stefan Eklund efter att ha läst den australiske mästarens ”Gränstrakter”.Gerald Murnanes roman ”Gränstrakter” är en text att vila i. Den är meditativ, en minneslitteratur inriktad på detaljer, på sinnesförnimmelser; färger, ljud, ljus. Ett stildrag känns igen, Gerald Murnanes förmåga att ge sin prosa ett skimmer av att skapas i den stund vi läser den: ”När jag skrev det förra stycket fick jag återigen lust…” och så vidare in i nästa minne. Det böljar, det kränger, men det är milt, det är vackert, det är, som sagt, väldigt vilsamt.Den 87-årige australiske författaren (som för övrigt nog skulle vara tveksam till min inledning, hans misslyckade försök att meditera skildras i ”Gränstrakter”) är numera ofta nämnd i Nobelprisspekulationerna. Väl värd ett pris är Gerald Murnane, definitivt. Hans vindlande romaner undersöker de språkliga villkoren för den mänskliga existensen. Bortom språket, ingenting. Men språket!