”Att stoppa företag ger sämre välfärd”

”Att stoppa företag ger sämre välfärd” Importera inte den norska debatten om att avkommersialisera välfärden, skriver Nils-Ola Widme. Foto: Pressbild, Fredrik Sandberg/TTKampen för bättre välfärd vinns inte genom att ta bort aktörer, utan genom att ställa högre krav på alla som levererar offentliga tjänster. Det skriver debattören Nils-Ola Widme, en av utredarna i en norsk utredning om frågan. Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. DEBATT | SJUKVÅRD När svenska vänsterpartister och socialdemokrater nu vill tillsätta en utredning för att begränsa privata aktörer i välfärden har Norge redan gjort resan. 2022 tillsatte regeringen Støre Avkommersialiserings­utvalget, med uppdrag att utreda hur kommersiella aktörer skulle fasas ut ur skatte­finansierad vård, omsorg, förskola och skola. Jag var en av utredningens ledamöter och facit blev tydligt: Norge aldrig gick vidare med utredningens slutsatser, och norska Socialdemokraterna har i praktiken övergett den politiken. Mitt råd till svenska politiker som överväger att gå samma väg är att byta ut den negativa agendan mot positiva och ambitiösa mål för bättre välfärdstjänster. Håll er borta från politik som kväver innovation och utveckling i en tid av brist på arbetskraft och snabb teknikutveckling. Lyckligtvis blev det i praktiken ingen avkommersialisering som följd av utredningens arbete. Förklaringen är delvis att verklig avkommersialisering inte kräver komplicerade styrmedel. Staten kan helt enkelt sluta köpa tjänster från privata aktörer och ta bort den lagstiftning som ger privata aktörer finansiering och leveransmöjlighet. Men konsekvenserna skulle bli dramatiska, och Norges socialdemokratiske hälsominister Jan Christian Vestre har understrukit att han varken stöder avkommersialisering eller den negativa retoriken kring detta. Bakom detta ligger emellertid en långt viktigare poäng. Offentligt finansierade välfärdstjänster som levereras av privata aktörer är inte kommersiella tjänster. Offentliga tjänster dimensioneras, styrs, prissätts, fördelas och finansieras av det offentliga. Det finns ingen marknad att avkommersialisera, och det finns ingen marknad som inte redan står under full demokratisk kontroll. En elev på en svensk friskola får en rättighetsbaserad offentlig tjänst, finansierad av svenska skattebetalare. Inte en kommersiell tjänst. Svensk skola är styrd och finansierad så att eleven har samma rätt till avgiftsfri skolgång oavsett om skolan ägs av en kommun eller av ett bolag. Det finns ingen marknad med fri prisbildning, och skolorna måste leverera minst den kvalitet som staten har fastställt. Detta är viktigt. Vänstern varnar för att om välfärden blir en marknad kommer de rika att få bättre tjänster, medan de fattigaste kanske inte får det de behöver. På den punkten har de naturligtvis helt rätt. Men det är just därför välfärdstjänsterna levereras genom offentlig finansiering, rättigheter för brukarna och leverans­skyldigheter för det offentliga. Även när de produceras av privata aktörer. Tjänsterna har tagits ut ur marknaden och gjorts till ett offentligt ansvar. Att varna för fria marknader blir missvisande när pris, tillgång, rättigheter och kvalitet redan är underställda offentlig styrning. Denna begreppsförvirring präglade dessvärre även experterna i vår utredning i Norge. De skrev många sidor med varningar för marknad och ojämlikhet. Samtidigt dokumenterade utredningen hur marknadskrafterna har satts åt sidan även när privata företag producerar tjänsterna. Min reservation blev cirka 30 sidor, och jag följde upp med en bok om välfärd och vinst 2025. Mitt råd i boken är att sätta tydliga ambitioner för utvecklingen av tjänsterna och låta producenterna skapa nya lösningar. Konkurrens om att förbättra är oändligt mycket bättre än politisk konkurrens om att ta bort aktörer man inte tycker om. I Norge lyckas vi med detta inom vissa offentliga tjänster. Handelshøyskolen BI konkurrerar med Norges handelshøyskole och Universitetet i Oslo om att skapa den bästa utbildningen för nya ekonomer och jurister. Den konkurrensen tar aldrig slut, och skolorna förbättrar sig lite varje år. Tänk om vi kunde åstadkomma samma sak inom vård och äldreomsorg? För Sverige är detta ingen teoretisk fråga. Privata vårdgivare och omsorgs­företag utför i dag en betydande del av primärvården, specialistvården och äldreomsorgen, samtidigt som ni har betydande vårdköer. En svensk avkommersialiserings­utredning skulle inte korta en enda kö, men den skulle omedelbart frysa investeringar i just den kapacitet och innovation som nu behövs. Politisk kamp för avkommersialisering skapar osäkerhet för de privata aktörerna. Det leder till försäljningar för vissa och investerings­torka för andra. I Norge har vi lyckligtvis inte följt upp de mest långtgående förslagen, men i avsaknad av verklig avkommersialisering har vi fått många år av systematisk politik för att begränsa privata tjänste­producenter. Debatten är i sig en broms för utvecklingen, i en tid då vi behöver smartare lösningar på grund av personalbrist. Sverige bör därför ställa hårdare krav på kvalitet, öppenhet och resultat, inte begränsa vem som får bidra. Kampen för bättre välfärd vinns inte genom att ta bort aktörer, utan genom att ställa högre krav på alla som levererar offentliga tjänster. Foto: Pressbild Nils-Ola Widme ledamot av norska regeringens Av­kommer­sialiserings­utvalg 2022–2024, då närings­politisk direktör i Abelia, författare till boken ”Velferd og vinning” (Fagbokforlaget, 2025)