Räddningsinsatser pågår dygnet runt i katastrofens Nepal.Men för många har framtiden förintats med den dödliga lerfloden.– Vi inriktar oss främst på barn och på flickor som ofta tillhör de mest utsatta efter en katastrof, säger organisationen Plan Internationals ansvarige på plats, Unni Krishnan. Ögonblicksljudet talar vid floden Trishuli. Via telefon hörs hur helikoptrar landar och lyfter, öronbedövande som delvis dränker Krishnans röst. – De sprider hopp – och rädsla. Hopp om att överlevande finns med, rädslan att döda fraktas ombord. Det har jag precis förstått, säger han. Organisationen Plans kriskoordinator anlände på lördagen till lägret, tillsammans med fordonslaster med nödmateriel. Internationella organisationer koordinerar insatser med lokala krafter och Nepals regering: samordning och effektivitet är avgörande den närmaste tiden. Utsatta grupper Krishnan, som är global humanitär chef på Plan International med bas i Storbritannien, för fram det fokus som organisationen är inriktad på i Nepal: barn under fem år, speciellt nyfödda som riskerar hälsa i katastrofens andra våg. – Och så flickor, omkring 10–18 år. Flickor är sårbara. Jag talar inte om den här katastrofen specifikt, men erfarenheter är tydliga. Flickor hotas av övergrepp, att bli utnyttjade och utsatta i kriser och konflikter, säger Krishnan. – Vi måste se till att säkerhet omedelbart skapas för dem. Plan satsar på snabba leveranser av bland annat hygienartiklar för flickor och kvinnor. Lika viktigt är att inleda mentala förberedelser för att undvika trauman och psykologiska kriser som ofta kommer först efter tre månader och framåt. – Jag brukar jämföra det med en ballong som blåses upp och blåses upp och sedan exploderar. Barn måste få känna sig säkra, få känna sig som barn. Telefonledningen bryts, kommunikationerna är utsatta även vid kriscentrets högkvarter vid Trishuli. Sår efter jordbävning Återuppkopplad berättar Krishnan att Nepal har sargats av jordbävningen 2015. Närmare 9 000 personer omkom och 22 000 skadades, förstörelsen är ännu akut aktuell hos de boende. Katastrofmyndigheter förstärktes, men det är ännu osäkert hur insatserna fungerar. Kinas roll i drabbade Tibet är svårbedömd då få oberoende bedömare tillåts dit. Unni Krishnan konstaterar att överlevande ännu kan återfinnas i lermassorna, men att insatser för att säkerställa dricksvatten och grundläggande infrastruktur nu är akuta – samt internationell hjälp. – Turistsäsongen börjar. Så jag hoppas att de som tänkt resa hit eller har varit här skänker sina tankar och stöd till Nepal. Det behövs.