En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-08-26 11:47Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/vissa-sager-att-de-aldrig-kan-bli-alkoholister-jag-tanker-tvartom/INSIDAN”Vissa säger att de aldrig kan bli alkoholister – jag tänker tvärtom”Publicerad 11:10Det tog lång tid innan författaren och journalisten Pernilla Ericson insåg att hon, för att rädda sig själv, måste lämna sin närstående som drack.– Det är som ett svart hål som man kan sugas ner i, säger hon.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevSom kriminalreporter på Aftonbladet fokuserar Pernilla Ericson på brottsoffer, ofta kvinnor som utsatts för både psykiskt och fysiskt våld, inte sällan i nära relationer.Nu har hon skrivit en roman som berör problematiken. Under processen har Pernilla Ericsson tagit avstamp i sitt eget medberoende till personer i hennes närhet med beroendeproblematik.– Alkoholismen tar fram de allra värsta sidorna i en människa. Det är som ett svart hål som man kan sugas ner i. Jag blev väldigt påverkad av det; ledsen, och krympte lite som människa, säger Pernilla Ericson.Hon beskriver hur allt utåt såg så fint ut. Personen hade ett framgångsrikt jobb, en fin lägenhet och ett stort socialt liv. Men efter några glas förbyttes fina ord till elakheter.– Det kom krypande och blev gradvis värre. Jag hölls kvar i det för att det var annorlunda när personen var nykter. Jag försökte lägga det på någon annan hylla.Det tog lång tid innan hon förstod att hon måste bryta sig loss.– Jag var arg på mig själv efteråt för att jag inte reagerade tidigare. Men premisserna fuckade med min hjärna, jag hade svårt att identifiera det som alkoholism.Vi dricker hälsosam latte på ett veganskt kafé i ett uppsnofsat Hornstull. Här är gator och parkbänkar numera rensade från fylla och drickandet har flyttat upp till sekelskiftesvåningarna ovanför.– Många förknippar alkoholism med den slitna människan på parkbänken. Men alkoholism finns i alla samhällsskikt och i allra högsta grad i min egen bransch. På after work yr drinkbiljetterna som konfetti. Det finns en väldig alkoholromantik.Pernilla Ericson är även författare och i nya kriminalromanen ”Döda vinkeln” (Romanus och Sellling, 2026) vill hon belysa att man kan bli alkoholist även på årgångsvin. Huvudpersonen är en kvinnlig alkoholiserad reporter i fritt fall och stor förnekelse. Inspirationen är hämtad från Stockholms krogliv.– Jag var på Stureplan när en person i näringslivet beställde de dyraste flaskorna och sade: ”Grabbar, jag står för det här.” Det är ju också ett sätt att underhålla ett alkoholmissbruk. Om du bjuder på allt och ser till att alla andra också dricker jättemycket så har du sanktionerat ditt eget beteende. Om han sedan vinglar ut ur rummet säger ingen något.Efter att ha upplevt alkoholismens baksidor är hon vaksam på sin egen alkoholkonsumtion.– Det finns de som säger att de aldrig skulle kunna bli alkoholister. Jag tänker tvärtom. Jag skulle absolut kunna bli alkoholist. Det finns ju i släkten och jag är i en högpresterande, stressig bransch där det är väldigt mycket alkohol. Det finns många riskfaktorer omkring mig så jag håller verkligen koll på mig själv.Det är inte första gången hon hamnat i en medberoendeställning. I tonåren blev en anhörig snabbt gravt alkoholberoende och även då hamnade hon i en destruktiv roll.– Det är en sak att växa upp med någon som har ett missbruk. Som barn kan du inte värja dig mot det. Det är din verklighet och vad du vänjer dig vid. När missbruket drabbar någon vi älskar och står nära har vi oftast inte något skydd.När hon insåg att personen skulle fortsätta att välja glaset framför sina kära, och alla försök att stötta fick motsatt verkan, tvingades hon bryta kontakten.– Det är klart att man försöker hjälpa, men många mekanismer kan snarare hjälpa personen att fortsätta vara i missbruket. Om personen förlorar sin inkomstkälla och man fortsätter ge pengar kan det ju snarare underhålla missbruket.Pernilla Ericson vittnar om att det ofta tar lång tid innan en medberoende förstår vilken omöjlig sits man hamnar i när man lever med någon som missbrukar.– Man brukar säga att man ska gå vid första slaget. Jag säger att jag ska gå vid första ordet. Om en partner skulle vara elak mot mig och ge vassa kommentarer kan jag aldrig mer vara i det.När ska man bryta?– Fråga dig hur den här personen får dig att må. Det är väl den bästa värdemätaren på en relation. Om personen sänker min självkänsla eller påverkar mitt mående så att jag börjar tvivla på mig själv måste jag ta mig ur det.På sin klinik i Vasastan möter beroendeterapeuten Mathias Winge dagligen personer i medberoende.– Min erfarenhet är att det ofta kan vara minst lika svårt att bryta ett medberoende som ett beroende. Risken är ganska stor att man stannar kvar i det för länge och riskerar att bli en möjliggörare, då man indirekt skyddar beroendet i sig, säger Mathias Winge.Han menar att vissa personlighetsdrag och livserfarenheter kan öka sårbarheten för att utveckla medberoende.– Många har ofta en hög grad av empati. Andra kan ha präglats i barndomen av föräldrar som är beroende och har tidigt fått lära sig att de egna behoven inte är så viktiga.Han är dock noga med att poängtera att det inte behöver handla om ett barndomstrauma och menar att om man lever länge nära någon med beroende är det nästan omöjligt att inte utveckla någon form av medberoende.– De som har störst chans att tillfriskna är de som klarar att ta steget att be om hjälp. Jag tror att det är viktigt att påbörja processen med någon form av professionellt samtalsstöd.Enligt Folkhälsomyndigheten har ungefär var sjätte svensk ett riskbruk av alkohol och det ökar bland äldre kvinnor. Mathias Winge ser dock även positiva tecken.– Jag ser att stigmatiseringen kring både beroende och medberoende börjar minska. Det är fler och fler yngre personer som söker hjälp. Jag har en klient som är 18 år.Fakta.MedberoendeOmkring 12 procent av befolkningen påverkas negativt av någon närståendes drickande.Enligt Folkhälsomyndigheten lever ungefär 1 av 6 barn i hushåll med vuxna som har en riskkonsumtion av alkohol, vilket ökar risken för deras egen hälsa och utveckling.Vad är medberoende?Medberoende är ingen sjukdom i sig utan ett psykologiskt tillstånd.Att vara medberoende innebär att man ofta sätter någon annans behov före sina egna, särskilt om personen har problem som missbruk eller mår psykiskt dåligt.Ofta märker man inte själv att man är medberoende. Det smyger sig på och blir till slut helt normalt. Det är svårt att sätta gränser och göra plats för det man själv behöver.Risken är stor att man hamnar i ett mönster där man försöker rädda någon annan samtidigt som man själv mår allt sämre.Vissa skäms över sin situation eller för hur den närstående mår – och därför väntar man med att be om hjälp.Det finns kommunalt anhörigstöd reglerat i Socialtjänstlagen, samt specialiserade organisationer och samtalsmottagningar som kan hjälpa vid medberoende.Källa: Svea KBT, 1177