En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-08-21 20:19Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/tjornolyckan-visar-vad-som-star-pa-spel-i-sjoraddningen/DN DEBATTPublicerad 20:00DN DEBATT.I över 100 år har vi räddat liv till sjöss. Nu föreslås att ett väl fungerande system ska slås sönder, och räddningsansvaret hamna hos Kustbevakningen. Men våra frivilliga är inte en statlig resurs som man kan flytta på hur som helst. Kom ihåg det, skriver Lars Samuelsson och Rolf Westerström för Sjöräddningssällskapet.Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevOlyckan vid Tjörn den 28 juli, där en fritidsbåt och ett handelsfartyg kolliderade, fick ett tragiskt utfall. Den blev också en påminnelse om en fråga som nu är högaktuell: vem ska ha ansvaret när människor befinner sig i sjönöd?En statlig utredning föreslår nu att det operativa ansvaret för svensk sjö- och flygräddning flyttas från Sjöfartsverket till Kustbevakningen.Vi anser att det är fel väg att gå.Inte därför att Kustbevakningen saknar kompetens. Tvärtom. Kustbevakningen är en viktig del av svensk sjöräddning och dess medarbetare gör betydelsefulla insatser när de deltar i räddningsoperationer. Problemet är ett annat.Kustbevakningen har samtidigt uppdrag inom bland annat brottsbekämpning, gränsövervakning och kontroll. Det är nödvändiga uppgifter, men de skiljer sig principiellt från räddningstjänstens grundläggande uppdrag: att rädda liv.Den som befinner sig i sjönöd kan vara misstänkt för ett brott. Det kan vara en person som olovligen försöker ta sig över en gräns. Det kan vara någon som själv orsakat olyckan. Det kan till och med vara en angripare.Inget av detta får spela någon roll i räddningsögonblicket. När någon håller på att drunkna ska det bara finnas en fråga: Hur undsätter vi människan?Olyckan vid Tjörn visar varför frågan inte bara är teoretisk. Under insatsen behövde myndigheterna både söka efter saknade människor och säkra handelsfartyget för den efterföljande rättsliga utredningen. Båda uppgifterna var nödvändiga. Men de hade olika syften.Det är just därför rollerna bör vara tydliga. En myndighet ska kunna utreda misstänkta brott och säkra bevis. En räddningsledning ska samtidigt kunna koncentrera sig helt på att finna och rädda människor. Att samla allt hos samma huvudman riskerar att skapa en målkonflikt i en akut situation, när två olika uppdrag konkurrerar om samma resurser. En myndighet ska kunna utreda misstänkta brott och säkra bevis. En räddningsledning ska samtidigt kunna koncentrera sig helt på att finna och rädda människorDen risken är inte något vi hittar på. I sitt remissyttrande om utredningen konstaterar Kustbevakningen själv att myndighetens olika reglerade åtaganden inte har något inbördes företräde, och att regleringen inte heller ger vägledning om hur resurser ska fördelas när olika behov konkurrerar.Det borde väga tungt. Den myndighet som föreslås ta över ansvaret pekar alltså själv på en fråga som utredningen inte har löst: Vad ska prioriteras när samma resurser behövs för olika samhällsuppdrag?Sverige har i dag en sjöräddning som fungerar mycket väl, och som i stor utsträckning lyckas undvika just den motsättningen. Sjöfartsverkets sjö- och flygräddningscentral, JRCC, leder och samordnar insatser med resurser från bland andra Sjöräddningssällskapet, Kustbevakningen, Försvarsmakten, Polisen och kommunal räddningstjänst. Sverige har också etablerad samverkan med våra grannländer.En avgörande del av detta system är Sjöräddningssällskapet. Sedan 1907 har vi räddat liv till sjöss. I dag deltar våra räddningsenheter i nio av tio sjöräddningsinsatser där en sjögående räddningsresurs sätts in. Bakom verksamheten finns omkring 2 500 frivilliga sjöräddare på 73 stationer runt om i landet.De är målare, lärare, företagare, frisörer, sjökaptener, piloter, pensionärer, tjänstepersoner och studenter. Helt vanliga människor som har valt att göra något ovanligt: att dygnet runt, året runt stå beredda att lämna familj, arbete eller nattsömn när någon annan behöver hjälp.Och de gör det utan lön. De är målare, lärare, företagare, frisörer, sjökaptener, piloter, pensionärer, tjänstepersoner och studenterDeras arbete möjliggörs av donatorer och närmare 150 000 medlemmar. Under snart 120 år har detta civila engagemang vuxit samman med statens ansvar till ett system där civilsamhälle och myndigheter arbetar sida vid sida.Sjöräddningssällskapets frivilliga, medlemmar och donatorer är dock inte en statlig resurs. Deras engagemang bygger på förtroende, självständighet och en tydlig humanitär idé: vi räddar liv.Det förtroendet ska man vara mycket försiktig med.Kustbevakningens remissyttrande ger ytterligare skäl till försiktighet. Myndigheten tillstyrker visserligen förslaget, men konstaterar samtidigt att utredningen saknar ekonomiska beräkningar i flera väsentliga delar och varnar för att den föreslagna finansieringen riskerar att successivt urholka verksamheten.Kustbevakningen bedömer dessutom att övergången behöver minst 18 månader – betydligt längre än utredningens bedömning – och pekar på risker för personalomsättning och kompetensförlust. Det väcker en grundläggande fråga: Vilket problem är det egentligen som regeringen försöker lösa – och vilka nya problem riskerar man att skapa?Regeringen bör inte fråga hur svensk sjöräddning kan organiseras om. Den bör fråga hur ett redan mycket väl fungerande system kan göras ännu bättre.Stärk Sjöfartsverkets roll. Utveckla samverkan mellan myndigheter och frivilliga. Ta till vara Kustbevakningens kompetens och resurser. Och ge Sveriges frivilliga sjöräddare bästa möjliga förutsättningar att fortsätta göra det de gör varje dag, året runt.Men blanda inte samman det humanitära räddningsuppdraget med det rättsvårdande. När människor befinner sig i sjönöd måste en princip stå över alla andra: Först räddar vi liv.Fakta.SjöräddningssällskapetSjöräddningssällskapet är en ideell förening som räddar liv till sjöss. Föreningen bildades 1907 och har i dag 73 sjöräddningsstationer, omkring 270 räddningsenheter och cirka 2 500 frivilliga sjöräddare. Sjöräddningssällskapets räddningsenheter deltar i nio av tio sjöräddningsinsatser där en sjögående räddningsresurs sätts in. Verksamheten finansieras genom medlemskap, gåvor och donationer.Läs fler artiklar från DN Debatt:Anders Cederberg, förbundsordförande Brandmännens riksförbund: ”Kostnaden för att rädda era liv är att offra våra egna”Annika Bevington, grundare av Förening för terrorns offer och anhöriga: ”De visste att min Chris var död, men lät mig vänta i 30 timmar”