Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
REPLIK | SAMTYCKE
Reika Farman skriver att samtyckeslagen (den allmänna benämningen på de ändringar i lagstiftningen om våldtäkt som gjordes 2018) har fått resultat som ”förskräcker” och att ”det kommer att krävas en lång rad resningar” på grund av den (SvD Debatt 6/8). Jag tycker att det är märkligt att hon kan dra så starka slutsatser när hon inte verkar ha förstått grundläggande fakta om hur juridiken fungerar.
Farman skriver att ”responsen i våra rättssalar har blivit att döma människor utan bevis, vittnen eller uppsåt”. Menar hon allvar med det får hon gärna höra av sig och skicka en sådan dom till mig. Finns det inga bevis och inga vittnen alls ska åklagare lägga ner förundersökningen utan att väcka åtal och ingen domare skulle döma en person under de omständigheterna.
Vi kan snälltolka Farman och förutsätta att hon menar utan tekniska bevis om själva våldtäkten och utan vittnen av själva händelsen. Har hon en poäng då? Högsta domstolen har i en prejudicerande dom anfört att ”en trovärdig utsaga från målsäganden i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet kan vara tillräckligt för en fällande dom. […] I våldtäktsmål bygger bevisningen, utöver parternas berättelser, inte sällan på att målsäganden efter händelsen berättat om den för andra personer som hörs som vittnen [...] Sådana uppgifter kan emellertid tillsammans med vittnenas egna iakttagelser av exempelvis målsägandens beteende och reaktioner efter händelsen i vissa fall utgöra ett indirekt stöd för målsägandens berättelse.”
