Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | VATTEN
I över 160 år har vatten och avloppsförsörjning varit ett kommunalt ansvar. Men världen förändras och sektorns organisation har passerat ”bäst före”.
Snart sagt varje sommar uppstår vattenbrist i stora delar av Sverige, vilket påminner oss om att vi inte längre kan ta denna resurs för given. Till klimatförändringarna ska läggas behovet av bättre krisberedskap, skydd mot föroreningar som PFAS och en växande underhållsskuld. Inom forskningsprogrammet Mistra Inframaint har vi sett att underhållstakten inom VA (vatten och avlopp) är på tok för låg, innovationsförmågan är begränsad, samtidigt som kostnaderna skjuter i höjden. Den så kallade Nils Holgersson-rapporten som årligen tas fram av organisationer inom fastighetssektorn visar på enorma ojämlikheter inom landet. Priset för vatten och avlopp skiljer med en faktor 4 mellan olika kommuner. Vem skulle acceptera sådana geografiska prisskillnader för andra nödvändigheter? Skulle det vara ok att betala 60 kronor litern för mjölken i Trosa, när den kostar 15 i Fagersta? Eller 88 kronor för att skicka ett brev?
Som en av oss artikelförfattare visar i en ny bok, har organisering och finansiering av VA i stora drag sett likadan ut sedan 1861. Under 1800-talets senare hälft gick vatten, sanitet och hälsa från att ha varit ett individuellt (privat) ansvar till att bli en offentlig angelägenhet. Uppgiften föll på de nyskapade kommunerna. Till skillnad från all annan modern infrastruktur (vägar, järnväg, elektricitet med mera) har staten tagit en mycket liten roll. Vattenförsörjning och avlopp kom aldrig att uppfattats som ett riksintresse. Staten finansierade 1930–1950-talens utbyggnad, och senare investeringar i avloppsrening för att skydda vattenmiljön. I övrigt har systemen helt finansierats genom lokala skatter och brukaravgifter i landets 290 kommuner. Många kommuner är mycket små, vilket har lett till en fragmenterad sektor och ett svagt innovationssystem. Dessutom finns över en miljon enskilda VA-lösningar där privatpersoner – framför allt i glesbygd – förväntas klara sig själva.
