Kristoffer Leandoer tyckte om Ishiguros ”Begravd jätte”. Foto: Judit Nilsson/ Alamy / Ill: Sofia JohanssonNär Kristoffer Leandoer läste Kazuo Ishiguros fantasyroman blev han positivt överraskad. Det var början på en förförande resa med Nobelpristagaren – men var det Ishiguro han studerade, eller sig själv?Jag måste erkänna att jag studsade till en smula när jag fick inbjudan till denna sommarserie. Ett omdöme som varit förhastat? Eller orättvist? Subjektivt, rentav – präglat av mina egna begränsningar i stället för den sedvanliga olympiska överblicken över allt som någonsin skrivits, sagts eller tänkts? Som om jag för en gångs skull försummat att använda guldvågen, indikatorklockan, mikrometern och det digitala skjutmåttet som ingår i varje kritikers verktygslåda? Som om jag bara råkat ge min inre litteräre lantmätare ledigt en dag?