Erik Thyselius: Tyska lärdomar för Sverige”Gör inte om våra misstag, lieber Ulf”. Förbundskansler Friedrich Merz på besök i Stockholm. Foto: Jonas GratzerDen tyska industrikrisen förvärras för varje månad som går. För att Sverige inte ska halka in på samma väg måste vi lära oss av Tysklands fem största misstag. Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. I slutet av 1990-talet gav tidningen The Economist Tyskland den föga smickrande titeln: ”Europas sjuke man”. ”När Tyskland nyser, får Europa förkylning”, blev i samma veva en populär sägning. I dag är Tyskland inte bara förkylt, utan lider av dubbelsidig lunginflammation. Sedan 2019 har mer än 250 000 industrijobb försvunnit. Värst drabbad är bilindustrin med 120 000 förlorade jobb på sju år. Uppgifterna om Volkswagens massvarsel är den tydligaste symbolen för bilindustrins kris. Det handlar inte om en tillfällig nedgång, avindustrialiseringen accelererar för varje år. Den tyska sjukan kan dessvärre också drabba oss. Enligt branschorganisationen Fordonskomponentgruppen (SvD 10/7) riskerar Sverige inom några år att förlora upp till 20 000 jobb inom fordonssektorn. Och det är förmodligen bara början. Utöver energikrisen riskerar arrogans och brist på fantasi att bli bilindustrins fall Men det går att förhindra, om vi lär oss av Tysklands fem stora misstag under 2010-talet. 1) ”Energiewende”. Beslutet att snabbt fasa ut kärnkraften efter Fukushimaolyckan 2011 lade grunden för dagens energi- och industrikris. Tron på att sol och vind helt kunde ersätta kärnkraften fick närmast religiösa förtecken inom politik och näringsliv. I dag subventionerar staten elkostnaderna för att den energiintensiva industrin ska överleva. Men motståndet inom De gröna och SPD mot att ompröva Energiewende är fortsatt stort. Lärdomen: håll rödgröna partier borta från energipolitiken. 2) Ett förlorat årtionde. Trots varningar om att effekterna av det tidiga 2000-talets reformer klingade av visade CDU under 10-talet litet intresse för ekonomin på hemmaplan. I stället inriktade sig partiet på livsstilsfrågor och triangulering. Samtidigt exploderade byråkratin: mellan 2012 och 2020 dubblerades företagens kostnader för regelefterlevnad. Broar och järnvägar tilläts att förfalla. Merkels framgångsmodell kan liknas vid att laga bilen med silvertejp: billigt för stunden, dyrt när motorn skär ihop. Läxan: slå aldrig av på reformtakten och låt inte infrastrukturen sjangsera. 3) Högmod. Tyska företag och politiker övertygade varandra om att de inte behövde anpassa sig till tilltagande digitalisering och ökad konkurrens från Kina. Bättre att hålla fast vid faxen och förbränningsmotorn ett tag till – exporten till Kina gick ju som tåget. I dag kör Kina om Tyskland. Utöver energikrisen riskerar arrogans och brist på fantasi att bli bilindustrins fall. Svensk företagskultur är betydligt mer dynamisk och innovativ – fortsätt så. 4) Fackens makt. Fackförbundens medbestämmanderätt är betydligt starkare i Tyskland än i Sverige. I företag med över 2 000 anställda utgör facket hälften av bolagsstyrelsen, representanter för aktieägarna den andra. Det förklarar de goda arbetsvillkoren i bilindustrin, men försvårar strategiskt nödvändiga beslut. Lärdom: slå vakt om den svenska balansen mellan ägaransvar och fackligt inflytande. 5) Politisk instabilitet. Sedan högerradikala AFD kom in i förbundsdagen 2017 har det politiska systemet gått i baklås. Trots en högermajoritet bland väljarna bildas gång på gång impopulära mitten-vänster-koalitioner. Dagens CDU-SPD-regering är inget undantag. Ett samarbete med Rysslandsvänliga AfD är av goda skäl inte ett alternativ för den nuvarande förbundskanslern Friedrich Merz (CDU). På sikt är det dock ohållbart att hålla ett parti som samlar cirka 30 procent av väljarna helt utanför allt inflytande. Det går inte att jämföra AFD med det väsensskilt beskedligare SD, men poängen är densamma: det parlamentariska systemet får inte bli handlingsförlamat. Det parlamentariska systemet får inte bli handlingsförlamat. Ännu är det inte kört för Tyskland. I början av juli presenterade Merz faktiskt ett reformpaket, som bland annat innehöll skattesänkningar och förändringar i pensionssystemet. Ett steg i rätt riktning, menar optimister. För litet och för sent, anser kritiker. Det lär hur som helst dröja innan den tyska patienten är på benen igen.