Bröllopsgästerna och släktingarna väntade förväntansfullt på att få se bruden. Men bakom de stängda dörrarna satt Sara Mohammad med tårarna rinnande nedför kinderna. Beslutet att gifta sig var inte hennes, det hade fattats i en familj där traditionen vägde tyngre än hennes vilja. Där, på bröllopsdagen, bestämde hon sig. Hon skulle försvinna iväg för att avsluta sitt liv. Sara Mohammad berättar att hon under lång tid hade levt under hedersrelaterat förtryck och att hon till slut inte såg någon annan utväg. Men något gjorde att hon ändrade sig. – På vägen dit vågade jag kontakta de få vuxna personer som hade lovat mig att hjälpa mig om jag hörde av mig den dagen som skulle bli min tur att giftas bort. Sara Mohammad framför bilder på Pela Atroshi och Fadime Şahindal. Båda blev offer för hedersmord. Foto: Olga Demiankova Vanligt med kusingifte Sara Mohammad flydde på bröllopsdagen och höll sig gömd i fem månader innan hon påbörjade en lång och osäker resa mot friheten. Hon säger att det var då hon gav sig själv ett löfte. – Jag lovade mig att om jag överlevde den här gången skulle jag kämpa för flickors rättigheter i hela mitt liv, säger hon. Sara Mohammad, född i Kurdistan i Irak, är grundare och ordförande för organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck sedan 2001. Det äktenskap hon själv skulle tvingas in i var arrangerat, dock inte med en släkting. Men hon berättar att många i både hennes kultur och hennes släkt tvingats till kusinäktenskap. I fjol hjälpte organisationen 366 personer i Sverige. Omkring 15 procent av fallen handlade om kusinäktenskap, risk för kusinäktenskap eller att föräldrarna var kusiner. Martina Johansson (C), riksdagsledamot med ansvar för frågor som rör bland annat familjerätt, socialtjänst samt barn och unga. Foto: Privat Från och med den 1 juli är det förbjudet för kusiner att gifta sig i Sverige. Syftet med den nya lagen är att motverka hedersrelaterat förtryck, våld och andra påtryckningar vid ingående av äktenskap, säger Martina Johansson, riksdagsledamot för centerpartiet, som lagt fram förslaget.– Lagen skickar en tydlig signal om att äktenskap som inte ingås frivilligt aldrig kan accepteras. Det är en viktig markering, säger hon. Lagändringen innebär också att det inte längre blir möjligt för halvsyskon och syskon till följd av adoption att få tillstånd att ingå äktenskap. Dessutom ska utländska kusinäktenskap som huvudregel inte erkännas i Sverige. Kunskapsbrist i skolan Martina Johansson beskriver den nya lagen som ett viktigt symboliskt steg i arbetet mot tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt betonar hon att lagstiftningen i sig inte räcker. – Kunskapen behöver stärkas i förskolan, skolan och socialtjänsten så att barn och unga som lever under hedersnormer upptäcks i tid. Hon menar att många yrkesverksamma saknar tillräcklig kunskap om hur man arbetar med familjer och släktnätverk där hedersnormer förekommer. – Ofta vill föräldrar själva bryta de här mönstren. Men de utsätts för ett starkt tryck från släktingar, både i Sverige och utomlands. Det är de strukturerna vi måste komma åt. ”Svårt att följa” Hon konstaterar dock att det kan vara svårt att följa upp lagstiftningen i praktiken. – Myndigheterna känner inte alltid till vilka släktrelationer människor har, särskilt om familjen inte har bott i Sverige i flera generationer, säger hon. Det finns heller inget förbud mot att leva tillsammans som sambor, vilket gör att vissa situationer kan vara svåra att upptäcka. Sara Mohammad är positiv till lagändringen, men anser också att det krävs mer. – Vår erfarenhet är att utsatta kvinnor och flickor ofta inte blir lyssnade på när de söker skydd eller stöd, säger hon. Hon anser att den stora utmaningen ligger i hur lagarna omsätts i praktiken. – Vi vill se att lagen implementeras och följs upp. Det handlar om allt från information i skolor till att nya rutiner tas fram och används i praktiken, säger hon. Men när vi pratar med människor i Stockholmsförorten Rinkeby, är åsikterna kring förbudet av kusingifte delade. Frågan är känslig och flera av dem vi möter vill bara uttala sig anonymt. En kvinna vi möter vill inte medverka alls, först när SvD:s reporter övergår till att prata arabiska berättar hon vad hon tycker. Hon driver en butik i centrum och säger att hon har bott länge i Sverige. Hon är kritisk till lagändringen och anser att politiker inte bör lägga sig i frågor som rör familjetraditioner och religion. – Jag förstår inte varför svenska politiker ska lägga sig i sådant som vi har vuxit upp med. Vi har alltid gjort så och kommer att fortsätta, oavsett vad politikerna säger eller vilka lagar de inför, säger hon. En man med muslimsk bakgrund som vi möter utanför det islamiska centret är däremot positiv till lagändringen. Han lyfter bland annat att de svårigheter som kan uppstå inom släkten. – När kusiner gifter sig med varandra och det blir problem mellan dem kan det bli konflikt i hela släkten. Därför tycker jag att man ska undvika kusinäktenskap. Leila Qaraee i mitten under en manifestation för kvinnors rättigheter i Afghanistan. Till höger står journalisten och författaren Suzan Öste. Foto: Privat Leila Qaraee, ordförande för Kvinnors Nätverk, ser lagen som ett möjligt stöd för unga kvinnor som riskerar att giftas bort mot sin vilja, men är osäker på hur stor effekt den kommer att få. Hon menar att lagen kan ge utsatta tjejer en möjlighet att höja rösten och säga nej, men att det inte räcker. – Det här är ett pussel med många bitar. Förutom lagstiftning behövs ett starkt skyddsnät för utsatta personer, fungerande socialtjänst och tillräckliga resurser till kvinnojourer, påpekar hon. Hon säger att stödet till dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck försämrats jämfört med för tio år sedan. Bernardita Núñez, generalsekreterare på kvinnojoursorganisationen Terrafem. Foto: Jonas Ekströmer/TT Också Bernardita Núñez – generalsekreterare för Terrafem – välkomnar förbudet mot kusinäktenskap och menar att lagstiftning är viktig, inte minst för dess signalvärde. – Alla människor har rätt att själva välja om, när och med vem de vill gifta sig – utan tvång, hot eller hedersrelaterad kontroll, säger hon. Samtidigt anser inte heller hon att lagstiftning i sig inte tillräckligt för att hjälpa kvinnor och flickor som vill lämna våld och förtryck. – Många efterfrågar i första hand en trygg plats att bo, skydd för sina barn och långsiktigt stöd – inte en rättsprocess, säger hon. Hon hänvisar till rapporter som visar att färre våldsutsatta söker och erbjuds skyddat boende, trots att våldet inte har minskat. Samtidigt har flera skyddade boenden, särskilt idéburna kvinnojourer, lagts ned. Sirbic Zijad, en bosnisk-svensk medborgare. Foto: Olga Demiankova På ett kafé vid Rinkebytorget sitter Sirbic Zijad. Han har bott i Sverige i 33 år. Han tycker att politiker använder frågor som den om kusingifte för att undvika att ta itu med ekonomiska problem. – Problemen beror på politiken, inte på människor. När det råder brist på jobb riktas fokus mot religion och invandrare. När människor har arbete och kan försörja sig själva uppstår inte samma diskussioner, säger han.