Sverige dansade och log när Tunisien besegrades med 5–1 i premiären. Anthony Elanga, Yasin Ayari och Mattias Svanberg firar. Får vi se en favorit i repris i kväll? Foto: Dolores Ochoa /AP/TT / APEfter femettan mot Tunisien väntar Nederländerna. Midsommardagen har alla förutsättningar att bli en historisk fotbollskväll. Ayari, Isak, Gyökeres & Co får hela Sverige att samlas i VM-dansen. Publicerad 14:04 Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Midsommar är närmast helig i Sverige, även om traditionen ursprungligen är en hednisk högtid som firades för att välkomna sommaren och hedra naturens krafter. Att fira med nära och kära, äta sill och potatis, jordgubbar och vispgrädde och dansa ”Små grodorna” kring midsommarstången hör till. Likaså att reflektera över sina rötter och hembygd, hur de format oss. Framför allt handlar midsommar om att samlas tillsammans och uppleva saker ihop. Det finns också ett slags bitterljuvt vemod över midsommar. En förväntan av ljusa nätter, sol, bad och resor inför sommarens ledighet, vetskapen om att allt underbart härligt fortfarande ligger framför en, men också den gnagande insikten om att dagarna från och med nu bara blir mörkare och mörkare – och att det mesta ändå regnar bort. Frågan är hur den svenska VM-sommaren passar in på den känslan…? Efter målexplosionen i premiären mot Tunisien lät det på sina håll som om Blågult är en utmanare till VM-titeln. Den euforin kan nog bäst förklaras av en inneboende längtan efter något att samlas kring, ett lag att tro och hoppas på igen efter två missade mästerskap i rad och ett fiaskoartat VM-kval i höstas. Den osannolika förvandlingen från ett lag i spillror till ett sprakande starkt kollektiv under Graham Potters ledning föder drömmar om något stort i ett världsmästerskap där allt verkar möjligt och där hela världen ser på. Får Alexander Bernhardsson, Benjamin Nygren, Viktor Gyökeres och Alexander Isak jubla mot Nederländerna? Foto: Sofia Yaker /AP/TT / AP Vi är också med i VM-dansen, inte bara som passiv åskådare, utan som en av de ledande lekledarna. Åtminstone än så länge, när drygt en vecka har spelats och samtliga 48 lag har fått visa upp sig. Några av de främsta profilerna har redan satt starka avtryck, som Lionel Messi, Erling Haaland, Kylian Mbappé och Harry Kane, men vi har Yasin Ayari, Alexander Isak och Viktor Gyökeres. Många svenska supportrar börjar drömma och hoppas på en repris av VM-sommaren 1994, men det är att sväva iväg alldeles för högt och långt. Visserligen ska mycket till efter storsegern mot Tunisien för att Sverige inte ska ta sig vidare från gruppspelet, men jag drar till med fotbollens äldsta klyscha om att ”ta en match i taget”, även om ”bollen är rund och allt kan hända”. Det bästa är helt enkelt att vara här och nu, njuta av festen så länge den pågår med blågula ögon. Midsommardagen lockar med sol och värme i större delen av landet och med avspark klockan 19.00, svensk tid, är det upplagt för en historisk VM-kväll. Bättre än så här kan det helt enkelt inte bli, de flesta har ledigt dagen därpå dessutom. Jag skulle inte alls bli förvånad om det sätts tittarrekord för fotboll i Sverige (3,8 miljoner såg VM-finalen för damer 2003 när Sverige föll mot Tyskland). Visst borde väl fyra miljoner, minst, se matchen från Houston nu mot Nederländerna?! Den här kollektiva festen och uppslutningen med storbildsskärmar och tv-sändningar på var och varannan bar fanns inte under den mytomspunna VM-sommaren 1994. Då satt man hemma i soffan och följde matcherna. Det var först till semifinalen mot Brasilien som en storbildsskärm sattes upp i Rålambshovsparken, exempelvis. Femettan mot Tunisien bäddar för att Sverige har stora möjligheter att ta sig vidare från gruppspelet till sextondelsfinal, antingen som etta eller tvåa, eller som en av de åtta bästa treorna av totalt tolv. En poäng mot Nederländerna vore ett avgörande steg på vägen. Vid seger, ja, då är Sverige redan klart för sextondelen, med matchen mot Japan kvar att spela. Nederländerna övertygade inte direkt mot Japan (2–2), men är ändå klar favorit mot Sverige. Graham Potter har förvandlat ett lag i spillror till ett kollektiv att tro och hoppas på igen. Foto: Björn Larsson Rosvall/ TT Samtidigt bör den svenska taktiken, att ligga lågt och tätt med fembackslinje för att snabbt slå om i kontringar mot Gyökeres och Isak, passa perfekt. Det som oroar är osäkerheten som fortfarande finns kvar defensivt. Sverige har nu släppt in mål i tolv raka landskamper. Inte godkänt. Det svajar stundtals i markeringen vid fasta situationer, liksom med ansvarsfördelningen mellan wingbacks, mittbackar och mittfältare när Sverige tappar boll på väg framåt. Den svenska truppen utstrålar harmoni efter succéstarten och har flera spelare som kan avgöra matcher på egen hand, som Ayari, Gyökeres och Isak. Apropå rötter och hembygd så domineras landslaget enormt av spelare sprungna ur Stockholmsfotbollen, 13 av 26 totalt. Hallands distrikt har tre spelare med, Göteborg två, Västergötland två, Västmanland två, medan Bohuslän-Dalsland, Skåne, Ångermanland och Östergötland har en vardera. Tillsammans, med en förbundskapten från England, bildar de ett pånyttfött svenskt landslag som har alla förutsättningar att ge oss nya oförglömliga fotbollsminnen för livet. Nu firar vi midsommar i NRG stadium!