Kirsten Åkerman: Människor är vårt starkaste vapenEn del av försvarsförmågan. Foto: Emma-Sofia OlssonErfarenheterna från Ukraina påminner oss om något som generationen som byggde upp Hemvärnet förstod. Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Knäna och armbågarna skrapar i gruset när jag fokuserar på terrängen framför mig. Det är avgörande att se förändring i bilden, upptäcka rörelse, på nära och på långt håll. Hällmarken och den trygga tallskogssiluetten är sig lika, men i dag finns här framryckande fiender. Ett lätt regn faller över värnet där min stridskamrat och jag väntar på signal. Vi övar. Men det krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig hur det skulle vara om situationen var skarp. Vi är två av de 31 deltagare som genomgår GUF – Grundläggande soldatutbildning för frivilliga – på Gotland i maj 2026. Vi kommer från hela landet. Bland oss finns läkare, lärare, VA-specialister, sjukskötare, företagare, kockar, en präst och ett litet gäng elitskidåkare. Våra liv ser olika ut. Våra erfarenheter skiljer sig åt. Gemensamt är viljan att bidra till Sveriges försvarsförmåga. Under två intensiva veckor utbildas vi i sjukvård i fält, stridsteknik, vapentjänst, samband, orientering, bevakning och grunderna i militär verksamhet. Tempot är högt och instruktionerna tydliga. Avgörande för utbildningen är de erfarna och engagerade instruktörerna från Försvarsmakten. Med tålamod, professionalism och en viss portion humor delar de med sig av erfarenheter som byggts upp under många års tjänstgöring. De lär oss inte bara hur olika moment ska genomföras utan också varför och hur de spelar roll. Samtidigt händer något annat. Från att ha varit en grupp främlingar växer vi successivt till ett lag. Och det blir tydligt att försvarsförmåga handlar om mer än vapen och utrustning. Den bygger också på människor och de erfarenheter de bär med sig. Alla bidrar med något som stärker gruppen. Det blir tydligt att försvarsförmåga handlar om mer än vapen och utrustning. När Hemvärnet bildades den 29 maj 1940 stod Europa i brand. Nazityskland hade invaderat Danmark och Norge bara veckor tidigare. Kriget kom allt närmare Sveriges gränser och behovet av ett lokalt förankrat försvar var akut. Landet behövde snabbt skapa en organisation som kunde skydda samhällsviktiga funktioner, bevaka infrastruktur och bidra till trygghet i lokalsamhällena. Lösningen blev en frivillig folkrörelse byggd på medborgarnas engagemang och vilja att ta ansvar. Under de första åren växte Hemvärnet snabbt. Hundratusentals svenskar anmälde sig som frivilliga och organisationen fick en viktig roll i bevakning av infrastruktur, skydd av viktiga anläggningar och lokal försvarsberedskap. Efter kriget fortsatte Hemvärnet att vara en betydande del av det svenska totalförsvaret under hela det kalla kriget. Organisationen utvecklades gradvis genom bättre utbildning, modernare utrustning och tydligare uppgifter. Mer än 80 år senare lever grundtanken vidare. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har åter visat betydelsen av lokalt förankrade försvarsförband. När kriget bröt ut anslöt sig tiotusentals civila till Ukrainas territoriella försvarsstyrkor. Människor med olika yrken och erfarenheter tog ansvar för sina kvarter, sina städer och sitt land. Erfarenheterna från Ukraina påminner oss om något som generationen som byggde upp Hemvärnet förstod: att försvarsförmåga ytterst handlar om människor. Om viljan att bidra. Om kunskap som delas. Om medborgare som vill vara med och lysa vägen om mörkret faller.