En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-06-07 11:10Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/munter-totalteater-dar-varlden-borjar-och-slutar-med-bellman/MUSIKMunter totalteater där världen börjar och slutar med BellmanPublicerad 10:58Världspremiären av ”Bacchi tempel” i Tyska kyrkan är absurd och munter – men hade inte platsat i kulturkanon, skriver Hanna Höglund.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevOpera.”Bacchi tempel”Sångspel av Carl Michael Bellman. Regi och koreografi: Patrik Sörling. Kostym: Anna Kjellsdotter. Musikalisk bearbetning: Jonas Dominique. Sångare: Staffan Liljas, Martin Vanberg, Mathilda Sidén Silfver. Skådespelare: Richard Forsgren. Dansare: Matilda Larsson. Musiker: Elin Gabrielsson, Karl Nyhlin, Monica Carlén, Mats Klingfors, Jonny Rönnlund, Jonas Dominique. Scen: Stockholm Early Music Festival, Tyska kyrkan.Den döde Movitz aska lämnar urnan och lägger sig som ett mjöligt täcke över basbarytonen Staffan Liljas. Världspremiären av sångspelet ”Bacchi tempel” från 1783 med regi och koreografi av Patrik Sörling är en oftast munter, stundtals långrandig historia. Med en touch av Monty Python och ett svenskt topplag både på och bakom scenen.Här agerar skådespelaren Richard Forsgren med pärm i handen som recitatören Bellman själv. Stormiga, naturromantiska stämningar frammanas i en flod av alexandriner. En fyllbult utbrister: ”Pomerans!” och somnar om. Nymfer lyfter menande på kjorteltäckta ben vid åsynen av en stilig tenor. Rekord i absurditet tar scenen där Ulla Winblad (Mathilda Sidén Silfver) föder fram den nye Movitz i form av en fullvuxen Jonas Dominique.Den kompletta ”Bacchi tempel” varar i upp till fyra timmar. Även Sörlings 75-minutersversion är i överkant. Handlingen är inte det viktiga här, den finns ändå inte. Viktigare är känslan av att inträda i ett slags totalteater där världen börjar och slutar med Bellman och hans figurer och vi får se dem i vitögat genom århundradena. Det är inte helt lätt att nå dit hän i Tyska kyrkan med begränsade medel och, gissar jag, reptid.I inledningstalet vittnar Stockholm early music-ledaren Peter Pontvik, inte utan irritation, om att föreställningen avslagits fyra gånger av Kulturrådet. Bellman själv fantiserade om femtio, hundra personer på scenen. Här får vi elva. Det är bra personer – sångarna Martin Vanberg och Sidén Silfver i varmt mänskliga scener, dansaren Matilda Larsson som virvlande prästinneväsen, Dominiques finkänsliga arrangemang av musiken som Bellman i sin tur lånat av kompositörer som Naumann och Haydn – men det hade behövts mindre innantilläsning och mer kvinnlig agens.I en tid där kulturkanon ska tvångsbygga landet inifrån är Bellman den ständigt aktuelle diktargamängen och förhoppningsvis kan den nyskrivna operakabarén ”Jag är Ulla Winblad” på Folkoperan i höst ändra lite på den maktfördelningen. Men jag är inte säker på att ”Bacchi tempel” någonsin hade platsat.