Socialminister Jakob Forssmed Foto: Fredrik Sandberg/TTDet är bra att Jacob Forssmed vill se över vad staten är beredd att betala för läkemedel. Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Kärring är ett ord som har kommit i svang igen. Länge ansågs det unket att använda det, ungefär som att kalla äldre män för gubbjävel. Alla mediekonsumenter vet vilken kvinna som den senaste veckan fått epitetet kärring, så vi behöver inte ytterligare förknippa hennes namn med trista uttryck. Det är lite parodiskt när personer förvandlas till experter på ett hormonellt tillstånd som de ännu inte kommit i kontakt med, eller aldrig kommer att komma i kontakt med. Men även uttrycket ”klimakteriekärring” har gjort comeback. Det går alltid att säga att man inte ska känna efter för mycket, och för tio år sen visste många väldigt lite om vad klimakteriet kan innebära. Men tänk tanken att vakna varje morgon, genomsvettig med hjärtklappning. Den som slipper detta, skulle kunna tycka att det är bra att närmare 380 000 kvinnor över 45 år förra året fick medicinsk hjälp på grund av östrogenbrist. För en dryg månad sedan gick författaren och journalisten Alexandra von Schwerin ut i SvD och pekade på att det i Sverige numera råder brist på klimakterieläkemedel. Sverige är en liten marknad och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket bestämmer vad staten har lust att betala för läkemedel, inom ramar som sätts av regeringen. Läkemedelsbolagen kan få mer betalt på annat håll, därför blir Sverige utan. ”Vill socialministern försätta 380 000 väljare i klimakteriet så är han välkommen till en rolig valrörelse”, skrev von Schwerin. Jo, för klimakteriet är vad som återstår om östrogenbehandling upphör. Det ville inte Jakob Forssmed. Regeringen ska se över systemet. Bra, av regeringen. Sedan vore det skönt att slippa epiteten kärringar, och gubbjävlar, i valrörelsen. De känns så 1926.