RecensionNya romanerPerfektionVincenzo Latronico (född 1984 i Rom) är författare och konstkritiker, och har bott många år i Berlin. Foto: Marcus LiederVincenzo Latronico har gjort succé med sin vemodiga millennial-roman ”Perfektion”. Hanna Johansson läser en berättelse om intensiv meningslöshet.Våren 2009 arrangerade den amerikanska kulturtidskriften n+1 ett symposium med titeln ”What was the hipster?”, vilket året därpå resulterade i en bok med samma namn. Notera tempus; hipstern som figur beskrevs som någon som redan då tillhörde det förflutna. Hipstern skapade ingenting utan gjorde i stället sin konsumtion av ofta traditionellt smala, marginaliserade kulturyttringar till en konst. Den såg ungefär likadan ut, inredde sitt hem likadant, lyssnade på samma musik och läste samma tidskrifter oavsett om den bodde i New York, Lima eller Köpenhamn.Men det kanske allra mest kännetecknande för hipstern var att hipstern alltid var någon annan. Det fanns ingen statisk uppsättning markörer som avgjorde vem som var eller inte var hipster, och ingen normal människa skulle någonsin ha identifierat sig själv som hipster – snarare var hipstern som ett slags syndabock, en ond tvilling, en osmickrande spegelbild. En grupp människor som egentligen delade en fäbless för exempelvis cumbiamusik, denim och tredje vågen-kaffe kunde finna sig i en variant av den där memen där tre identiska versioner av Spindelmannen står och pekar på varandra, med höjt finger och en anklagelse på tungan om att de andra gillade det de gillade – samma saker som man själv gillade, vill säga – av fel orsak. Hipsters orsakade gentrifiering, ett klagomål som oftast framfördes av deras lika nyinflyttade, lika cumbialyssnande grannar. Kanske, föreslog dj:n Jace Clayton i sitt bidrag till boken, var hipstern bara en halmgubbe i skinny jeans.