En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-06-02 06:27Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/valjarna-begriper-vad-de-far-med-centerpartiet/Centerpartiet insisterar på att det har två statsministerkandidater. Att så många ändå vill rösta på C tyder på att väljarna ser igenom det.Val 2026Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevCenterpartiet får 6 procent i både DN/Ipsos och TV4/Novus senaste mätningar. SR/Indikator ger C ytterligare ett par tiondelar – 6,3 procent.Det är förvisso lite lägre än valresultatet 2022 på 6,7 procent. Men det är riktigt hyggligt för ett parti som för bara något år sedan balanserade på 4-procentspärren, och som efter en turbulent mandatperiod är inne på sin fjärde partiledare.Detta fina utgångsläge inför valrörelsen har dessutom uppnåtts genom en synnerligen obegriplig hållning i regeringsfrågan. Centerpartiet har nämligen två uttalade statsministerkandidater: Ulf Kristersson (M) som har jobbet och Magdalena Andersson (S) som utmanar om det.Hur kommer det sig att siffrorna ändå är så bra?Gissningsvis för att väljarna trots allt förstår vem och vad de får med C – och att rätt många gillar det.För faktum är att Centern de senaste 15 åren varit ett mycket konsekvent parti.Man prioriterar klimatomställningen, men tror mer på företag och innovation än staten och subventioner. Just tilltron till marknaden, entreprenörer och människor som lösning på samhällsproblem är genomgående, oavsett sakområde – och gör i dag att partiet sticker ut. Faktum är att det är uppenbart att C kommer att begära att S-ledaren vänder sig högerut ifall väljarna röstar bort Tidöregeringen.Och så har C hållit en rak kurs i migrationspolitiken när andra krängt vilt: Den som gör rätt för sig ska kunna finna sitt hem i Sverige, är utgångspunkten. Centerpartiets stenhårda nej till att ingå i samma regeringsunderlag som Sverigedemokraterna är därför heller inte svårt att begripa.Det sista innebär så klart att Ulf Kristersson i praktiken är otänkbar som statsminister. Det förstår rimligen väljarna. C:s fokus på marknader och företag innebär i sin tur att partiet i ett samarbete med Magdalena Andersson blir en garant för att det inte drar iväg åt vänster.Att det finns väljare som tilltalas av den mixen är inte svårt att begripa. Det är välkänt att det finns en stor grupp väljare som röstade på Alliansen, men som inte tycker om M:s, KD:s och L:s samarbete med SD och vad det gjort med dem. Många av dem har valt S, men C är rimligen ett mer attraktivt alternativ för en del.En röst på C kan göra Nooshi Dadgostar (V) till finansminister, påstod Simona Mohamsson (L) löjeväckande nog i en debatt med C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist i Aktuellt häromveckan. Sanningen är förstås att en röst på Liberalerna är en röst för Jimmie Åkesson (SD) i regeringen – att Centern (eller för den delen Magdalena Andersson) skulle gå med på att Dadgostar får chefa på finansdepartementet kan däremot inte ens Mohamsson själv tro på. När väljarna ändå verkar se på världen som den är – och igenom Centerns luddighet – varför inte bara säga som det är?Faktum är att det är uppenbart att C kommer att begära att S-ledaren vänder sig högerut ifall väljarna röstar bort Tidöregeringen. Till M i första hand, annars KD och L, som får ta ställning till om de vill slå vakt om kärnkraftsutbyggnaden eller hellre ger V inflytande.Och om de väljer att tvinga Andersson att samarbeta med Dadgostar, ja då är Centern garanten för att politiken ändå landar nära mitten.Det finns möjligen någon form av pedagogisk poäng i att att säga att C har två statsministerkandidater: ett sätt att markera att partiet inte accepterar att man är del av ett block. I en värld som vore annorlunda – underströk Thand Ringqvist i Ekots lördagsintervju i helgen – där M vore större och inte hade bundit upp sig med SD, skulle man kunna stötta Ulf Kristersson. Javisst, men i en värld som vore radikalt annorlunda, där Centerpartiet var riktigt stort skulle väl hon själv vara partiets statsministerkandidat?När väljarna ändå verkar se på världen som den är – och igenom Centerns luddighet – varför inte bara säga som det är?Läs mer:DN:s ledarredaktion: Populister vill minska biståndet – men till vilket pris?Max Hjelm: Glöm våldsamma män – unga arga kvinnor är det stora problemet, enligt konservativa