En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-05-30 20:28Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/livet-ar-det-som-gar-dig-forbi-medan-du-overlistar-doden/DN DEBATTPublicerad 20:00DN DEBATT.Skulle livet betyda lika mycket för oss om inte döden fanns där som motpol? När longevityrörelsens techmiljardärer och biohackare jagar evigt liv med sina rigida mat- och sovklockor, blodtransfusioner och ständiga självoptimering riskerar vi alla att förlora det som gör livet levande – allt det där som inte låter sig mätas, skriver Peter Göransson, vd Fonus.Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevI Silicon Valley experimenterar entreprenörer med blodtransfusioner, genterapi och oräkneliga kosttillskott för att bromsa åldrandet. Influerare delar rutiner för att optimera kroppens celler och investerare satsar miljarder på forskning som ska förlänga människans liv. Longevity-rörelsen – idén att kraftigt förlänga livet genom teknik och medicin – har på kort tid blivit ett globalt fenomen.Samtidigt möter utvecklingen kritik. Forskare och läkare ifrågasätter metodernas vetenskapliga belägg, och det varnas för en utveckling där människor uppmuntras att genomgå omfattande tester och behandlingar utan tydlig medicinsk nytta, med risk för både överdiagnostik och oro.Strävan efter ett långt liv är förstås inget nytt. Medicinska framsteg har på bara lite mer än 100 år förlängt våra liv med cirka 30 år. Men något håller på att förändras i hur vi ser på och talar om döden. Den beskrivs allt oftare som ett tekniskt problem som ska lösas eller en kod som ska knäckas, snarare än en naturlig del av livet. Det kan verka som en liten förskjutning av perspektiv, men det säger något om den tid vi lever i nu.I dag är det techentreprenörer och investerare som driver utvecklingen. En uppmärksammad profil är amerikanen Bryan Johnson, som varje dag följer ett strikt protokoll och tar fler än hundra olika kosttillskott i hopp om att bromsa åldrandet. Influerare och biohackare sprider liknande idéer, samtidigt som miljardbelopp investeras i forskning om cellföryngring. AI-driven hälsodata driver utvecklingen vidare, och till och med möjligheten att i framtiden återuppväcka människor efter nedfrysning (kryonik) diskuteras på allvar, om ännu inte brett.Det är fascinerande – och på många sätt imponerande. Forskning som kan förebygga sjukdomar och ge människor fler friska år är naturligtvis i grunden positiv. Samtidigt är det långt ifrån alla som ser utvecklingen på det viset.I en Sifo-undersökning som vi på Fonus låtit genomföra uppger en av tre svenskar (33 procent) att de inte är positiva till medicin- och hälsoteknik som gör att människor kan leva längre. Just därför behöver vi också våga ställa frågan om vad som riskerar att gå förlorat när fokus ensidigt riktas mot att förlänga livet. Fixeringen vid livets längd riskerar att skymma sikten för något lika viktigt: att få ett avslut som känns värdigt, helt och tillfredsställande. I ett samhällsklimat där döden framställs som ett misslyckande blir det svårare att acceptera att livet har en gränsMen det finns också en annan risk som sällan diskuteras: I takt med att allt fler försöker optimera sina kroppar och förlänga sina liv växer en livsstil fram där tillvaron i hög grad formas kring rutiner, kontroll och ständig självövervakning. Vad vi äter, hur vi sover och hur våra värden ser ut blir centralt – ibland på bekostnad av det som inte kan mätas. Relationer och spontanitet riskerar att få stå tillbaka för disciplin och självkontroll. Ett längre liv är inte nödvändigtvis ett rikare liv. I värsta fall riskerar vi att bli så upptagna av att förlänga livet att vi glömmer att leva det.I ett samhällsklimat där döden framställs som ett misslyckande blir det svårare att acceptera att livet har en gräns. När fokus ligger på att överlista döden, snarare än att förstå den, riskerar vi att tappa bort grundläggande frågor – som varför avslut, förlust och begränsning också är delar av det som ger våra liv mening.Filosofer och forskare har genom historien påpekat att medvetenheten om livets ändlighet ger våra val innehåll och tyngd. Den påverkar hur vi prioriterar vår tid, vilka relationer vi värnar och vilka spår vi vill lämna efter oss. Om livet vore oändligt skulle mycket av det som i dag upplevs som meningsfullt förlora sin betydelse. I praktiken innebär det att möjligheten att leva längre också blir en klassfrågaDet är inte heller svårt att se att utvecklingen väcker nya samhällsfrågor. Longevity håller nämligen redan på att bli en miljardindustri, där avancerade hälsoprogram, medicinska behandlingar och genetiska interventioner säljs till höga priser. I praktiken innebär det att möjligheten att leva längre också blir en klassfråga, där ekonomiska resurser avgör vem som får tillgång till den senaste tekniken. Redan i dag lever människor med högre inkomster i genomsnitt längre och friskare liv än de med lägre inkomster. Om radikala livsförlängande behandlingar blir verklighet finns en uppenbar risk att denna skillnad växer ytterligare.Det finns en existentiell dimension som sällan diskuteras. Om döden allt oftare beskrivs som något som ska undvikas till varje pris riskerar vi att tysta de samtal som hjälper människor att förstå och förhålla sig till livets slut. Samtal om hur vi vill bli ihågkomna, hur vi vill att våra avsked ska bli och vad som egentligen ger livet mening.Vi har ett ansvar att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Den tekniska utvecklingen ska självklart välkomnas. Forskning som minskar lidande och ger människor fler friska år bör omfamnas. Men forskning och teknik behöver kompletteras och följas av ett bredare samtal om vad som gör ett liv meningsfullt och värt att leva, inte bara hur långt det kan bli.Vi ska inte bromsa innovation, utan ge plats för reflektion. Vi behöver fler forum där existentiella frågor kan diskuteras: i skolan, i vården, i kulturen och i samhällsdebatten. Vi behöver bli bättre på att prata om livets slut långt innan det blir akut – både i den nära familjen och i den stora världen. För när döden enbart beskrivs som ett problem som ska lösas, riskerar vi att missa något viktigt. Döden är inte bara slutet på livet. Att förstå döden är en förutsättning för att förstå livet.Om undersökningenSifo-undersökningen är riksrepresentativ och genomförd av Verian på uppdrag av Fonus för att undersöka svenskarnas inställning till döden och begravning. Undersökningen har genomförts i den slumpmässigt rekryterade Sifopanelen. Totalt gjordes 3 312 webbintervjuer mellan 9 februari och 20 februari 2026.Respondenterna fick ta ställning till frågan: ”Vilken eller vilka av följande tekniker, om någon, ställer du dig positiv till?”. 67 procent uppgav att de är positiva till medicin- och hälsoteknik som gör att människor kan leva längre. Andelen som inte är positiva (33 procent) avser personer som inte uppgett att de är positiva till detta alternativ.Läs fler artiklar från DN Debatt:Katarina Graffman och Emma Lindblad, forskare: ”För varje Ozempicspruta förloras livets lustar och begär”Mattias Tranberg, psykolog: ”Medicin mot sorg räcker inte – döende behöver psykologer”