RecensionTeaterVår drivkraftTheresa Eriksson i hennes rosa-pimpade vrålåk i uppsättningen ”Vår drivkraft”. Foto: Maja Daniels”Vår drivkraft” tar ett brett grepp om motorkultur med en djupdykning i epa-kulturen. Det är uppsluppet men splittrat. Närvaron i de fysiska bilarna gör ändå något stort med förståelsen av fenomenet.”Ta gärna bilen!”, uppmanar välkomstmejlet till ”Vår drivkraft”. Efter år av inflyttning minskade befolkningen i Skellefteå med tusental efter Northvolts konkurs. När nu en uppsluppen föreställning med utgångspunkt i fossildriven motorkultur har premiär är det en potentiell konflikt som förblir osynlig.”Vår drivkraft” påminner om Tove Berglunds (Oscen) och Ludvig Daaes tidigare samarbeten som ”Meningen med livet” i en husvagnspark. Här är formen en motorträff med bilen som scen. Den fasta punkten är en kärleksfull mekanikerduett mellan Emil Grudemo El Hayek och Jonathan Starr. ”Leende guldbruna ögon” och ”Blue Hawaii” lockar till danssteg med bildelar som behörigt avstånd. Men i den trånga kupén uppstår en nödvändig närhet. Distansen minskar under kvällens gång även om bultandet och bankandet resulterar i mer lekfull än erotisk närhet.