En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-05-30 07:38Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/stahlis-att-bli-kallad-grasugga-vilken-komplimang/KULTUR | KÅSERIPublicerad 07:30Det lilla djuret är en oglamorös och ljusskygg grovjobbare. Raka motsatsen till en it-girl. Men Ståhlis har fått en ny idol.Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevNyligen blev en enveten flitig liten typ utsedd till något fint för sitt idoga och viktiga arbete. Utmärkelsen tog den sannolikt ingen notis om, utan jobbade vidare under mottot ”business as usual”.Den tillhör veterligen inget fackförbund som annars skulle ha åsikter om dess arbetsförhållande med ständigt nattarbete, dessutom i konstant mörker och fukt. Nej, hen är en anspråkslös omhändertagande varelse som kämpar på i det tysta och gör gott. Dess gärning skulle kunna bli en uppföljning på tv-serien ”Six feet under” enär den också jobbar under jord.Utnämningen stod i en liten notis och jag kom på mig själv att le när jag läste den. Det finns ändå något glädjande i att vi, eller snarare folkbildningsprojektet Rikare trädgård, i denna tid kantad av krig, elände och valfläsk utser gråsuggan till årets trädgårdskryp. Det gav mig plötslig lite perspektiv på livet. En gråsugga är motsatsen till en it-girl, kan man säga.Gråsugga. Sug på namnet. Det finns inget glamoröst eller vackert över det. Inte något poetiskt som ekhjärtknäppare eller flodpärlmussla. Gråsugga signalerar vardag och hårt arbete utan guldkant. Det har också oförtjänt använts som något nedsättande om personer utan utstrålning.Ja, företrädelsevis kvinnor förstås. En gråsugga är motsatsen till en it-girl, kan man säga. Och, det ska medges, det ord som föresvävar en när man på morgonen får syn på sig själv i badrumsspegeln efter en sömnlös natt.Men så orättvist. Gråsuggan och dess kompanjon daggmasken är de som gör grovjobbet, städar och sorterar. Som ser till att recycla dött växtmaterial till bra kompostjord.Lyfter man på en sten ute i naturen irrar ett gäng gråsuggor omkring, störda i sitt arbete.– Urk, säger vi, gråsuggor!Vi borde verkligen veta bättre. Ju mer jag läser om gråsuggor, desto intressantare framstår de. Som att de precis som somliga av oss människor helst hänger i källare, i skogen eller i strandkanten.– Det du, Douglas, säger jag till den strävhårige taxsambon. Betänk att det finns en beachgråsugga.Han verkar måttligt imponerad.På kvällen när jag släckt lampan och sömnen sakta rullar in vet jag att somliga arbetar oförtrutet där ute, gråsuggorna. Sug på ordet. Låter det ändå inte som poesi?Läs mer:Ståhlis förra kåseri: Kan en scarf göra mig till Audrey Hepburn?Ståhlis-klassikern (2022): Att tåget avgår för tidigt är en varningsklockaAlla DN:s kåserier finns samlade här.