En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-05-28 20:18Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/jag-sitter-pa-kumla-det-har-ar-ingen-plats-for-ett-barn/DN DEBATTDN Debatt. ”Jag sitter på Kumla – det här är ingen plats för ett barn”Publicerad 20:00DN DEBATT.Bakom betong, armeringsjärn och taggtråd växer det inga maskrosbarn. Kriminalvården har systematiskt misslyckats med att rehabilitera vuxna brottslingar. Nu ska de ta hand om barn också. Myndigheten kommer att bli en ovillig, olämplig och farlig förälder. Skicka inga ungar hit, skriver Torgny Jönsson, som själv sitter fängslad på Kumlaanstalten.Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.Få ut mer av DN som inloggadDu vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Följ dina intressenNyhetsbrevDet är inte längre Volvo, Electrolux eller Marabou som nämns när våra danska grannar talar om importvaror från Sverige. I stället genomsyras samtal och medieflödet av vår senaste storsäljare: de allt yngre svenska barnsoldaterna som mot betalning utför sprängdåd och mord i grannlandet.Och inom bara några år kommer Sverige kunna leverera en ny och bestialisk produkt: Barnsoldater 2.0, kvalitetsmärkta med den kriminella statusmarkören ”Made in Kumla”.Det är april, vårväder och jag ser på tv. En påtagligt stolt och belåten justitieminister har samlat till pressmöte, för att tillsammans med sina Tidökollegor meddela att de enats om att lägga fram och rösta igenom ett hårt kritiserat lagförslag, med tydligt populistiska förtecken. Detta trots massivt motstånd från remissinstanser, däribland självaste Kriminalvården. Inom bara några år kommer Sverige kunna leverera en ny och bestialisk produkt: Barnsoldater 2.0, kvalitetsmärkta med den kriminella statusmarkören ”Made in Kumla”Från och med 1 juli kan 15–17-åriga barn dömas till längre fängelsestraff. Om bara några dagar ska riksdagen rösta om samma ska gälla även 13- och 14-åringar från och med augusti. Påföljder som i flertalet fall kommer att verkställas för att avtjänas på de allra tyngsta, mest isolerade och stigmatiserade anstalterna.Anstalter som denna.Mitt namn är Torgny Jönsson, i medier ibland kallad ”Maffians bankir”, och för andra gången i mitt liv avtjänar jag ett fängelsestraff på Kumlafängelset. Det är härifrån jag följer presskonferensen, och det är härifrån jag skriver denna artikel. Inlåst i en cell med väggfast säng, bokhylla och ett mindre skrivbord. Genom det gallerförsedda fönstret syns skyhöga fängelsemurar som omgärdar tiotusentals ton av cement, armeringsjärn och oändliga mängder taggtråd.Hit vill regeringen skicka 13-åringar som tvingats eller lurats in i allvarlig kriminalitet – i direkt strid med artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Europadomstolen har återkommande uttryckt att barn inte ska dömas till fängelsestraff på grund av sin låga ålder, sitt begränsade intellekt samt tvång och utsatthet. Barn har ju inte fullgod förståelse inför allvaret i och konsekvenserna av begångna gärningar, som ofta skett på grund av just tvång och utsatthet. Även i fall där minderåriga företrätts av advokat har Europadomstolen konstaterat att det är otillräckligt för att tillgodose deras rätt till en rättvis rättegång.Barn ska helt enkelt inte sättas i fängelse. Och Kriminalvården som nu tvingas härbärgera mellanstadieungar kommer att vara en ovillig, olämplig och i flera avseenden farlig förälder.För snart 20 år skrev jag en debattartikel (DN Debatt 22/07 2007) om Kriminalvårdens oförmåga att rehabilitera och förebygga återfall i brott. Sedan dess har Kriminalvårdens verksamhet vid landets fängelser i allt större utsträckning kommit att handla om säkerhet, förvaring och inlåsning. Det gäller för vuxna, och snart även för barn. De har återkommande kritiserats för hur barn och unga, under långa häktningstider, hållits inlåsta på landets häkten utan isoleringsbrytande åtgärder och mänsklig kontaktMyndigheten har vid åtskilliga tillfällen brustit vid hantering av ärenden som rört barn och ungdomar. De har återkommande kritiserats för hur barn och unga, under långa häktningstider, hållits inlåsta på landets häkten utan isoleringsbrytande åtgärder och mänsklig kontakt. Därutöver har Kriminalvårdens frivårdsverksamhet bland annat låtit placera sexbrottsdömda för att göra samhällstjänst i idrottsföreningar och verksamheter inriktade på barn och unga.Det saknas skäl att tro att Kriminalvården kommer visa större noggrannhet eller hänsyn när barn sitter på Kumla.Viktigast trots allt, och det faktiska skälet till varför jag skriver den här artikeln, är att jag är övertygad om att Kriminalvården kommer att bli en oerhört farlig förälder. Den föreslagna vägen, att överlåta föräldraansvaret till en förvaringsinriktad myndighet, är ett huvudlöst experiment. Det är en testverksamhet som utsätter såväl försöksbarnen som civilsamhället för enorm fara och stora risker.Väljer man att luta sig mot empiri kommer Kriminalvården, som historiskt misslyckats hantera barnperspektivet och återanpassning, att upprepa sina svaga resultat. Lagförslagets första och största förlorare är tveklöst de unga elever som sätts i fängelse. Att överlåta föräldraansvaret till en förvaringsinriktad myndighet, är ett huvudlöst experimentOavsett hur man avser att differentiera och åldersanpassa så kommer det att ske bakom anstaltens hermetiskt tillslutna väggar. Oberoende av eventuella försök att skapa homogena grupper, så kommer det aldrig bland dessa lyssnas till klassisk musik eller diskuteras Wilhelm Mobergs författarskap. Innanför Kumlas murar blir det en annan typ av skolgång: den kriminella.Det första steget innanför fängelsets robusta stålgrindar är oändligt mycket mer än bara ett steg. Det är ett kliv in i mörkret, mot en livslång stigmatisering som i informationssamhällets tidevarv medför enorma begränsningar. De inlåsta tonåringarnas möjligheter att skaffa utbildning, arbete, skapa meningsfulla relationer och att få leva ett normalt familjeliv ödeläggs.Sannolikheten för att barnfängelser på landets riksanstalter kommer fungera som drivhus för en grövre och bestående barnbrottslighet är mångfalt större än att Kriminalvården ska lyckas som förälder.Jag påstår att lagförslagets konsekvenser är oöverskådliga och oundvikliga, och att det ur gruppen fängslade 13-åringar riskerar att utkristalliseras ledare för yngre brottssyndikat så snart de frigivits. Här ägnar sig en oansvarig regering åt hänsynslöst röstfiske som kommer att drabba hela samhället. För anstalternas armeringsjärn och betong tillåter aldrig maskrosbarn att tränga igenom och blomma ut.Det är kväll på Kumla och solen har sedan länge försvunnit bakom fängelsets murar. Mörkret lägger sig. Det här är en plats för vakter och dömda vuxna. Inte mellanstadieungar.Läs fler artiklar från DN Debatt:Fd domaren Monica Nebelius Lüning: ”Hade jag inte redan slutat som domare skulle jag gjort det nu”Annette Lyth, folkrättslärare på Försvarshögskolan: ”Låt oss då tala om barnsoldater – på riktigt”