RecensionTeaterStudie i mänskligt beteendeLena Andersson-kloner: Gloria Tapia, Jennifer Amaka Pettersson, Moa Silén, Livia Göttfert och Åsa Forsblad Morisse. Foto: Sören VilksSkarpsinnigt och ofta dråpligt – att Lena Anderssons romaner lockar teatern kan man förstå. I Uppsala hamnar dock människorna i hennes studie bakom författarens dominanta röst. Lena Anderssons Augustnominerade roman ”Studie i mänskligt beteende” från 2023 består av en serie löst sammanhängande berättelser som handlar om kärlek och vänskapsrelationer där Andersson ur ett allvetande fågelperspektiv återger figurernas psykologiska, ideologiska och känslomässiga bevekelsegrunder. Det är en idéroman förklädd till moraliteter med situationskomiken som framställningsmetod. Romanen har tidigare satts upp på Kulturhuset Stadsteatern i bearbetning av Sofia Fredén och i regi av Sisela Kyle. Uppsalas version är bearbetad av Lovisa Onnermark och Åsa Forsblad Morisse med regi av den förstnämnda. Lena Andersson har en skarpsinnig och ofta dråpligt humoristisk blick på relationer som väl lånar sig till teaterscenen. Detta kan intygas av den uppsjö av adaptioner av hennes böcker som har blivit teater. Hon har dessutom en formuleringsförmåga som kan ge upphov till riktigt roliga oneliners, som till exempel ”Kärlek är bara en psykos med riktigt god prognos” eller ”I Auschwitz var ingen tjock”.